Man har hittat grottmålningar och träskulpturer av dem ända sedan äldre stenåldern.
Tama katter dyrkades i Egypten och Indien redan för mer än 5000 år sedan, där blev de mycket älskade och bortskämda.
När människorna dog, fick de med sig en så kallad ”dödsbok”, en religiös text som skulle beskydda själen på vägen till dödsriket.
Namnet på guden var Kat.
I Siam var det faktiskt bara medlemmar av kungahuset som fick äga de dyrbara Siameskatterna.
Detta gällde ända fram till år 1884 då det första paret sändes som gåva från kungen av Siam till den brittiske generalkonsuln. Det siamesiska folket förskräcktes. De trodde att landets kungadöme skulle dö ut om katterna lämnade landet.
Nog om detta! Min första, egna, katt kom att bli just en siames.
Vi bodde i en villa på Lidingö. Mamma, pappa, barn och en cockerspaniel.
Dagen före morsdag for pappa Rolf och barnen Gisela och Lasse in till Stockholm för att gå till en ramaffär.
I den affären råkade det, förutom ramar, finnas en låda med de mest underbara kattungar.
Naturligtvis blev både Gisela och Lasse helförtjusta i dem, och ville inte åka hem utan en liten katt.
De övertalade sin pappa att köpa den för en krona och tågade ut med både ram och katt.
Väl hemma gömde de den lilla kissen i en garderob. Den skulle bli en present på morsdag.
Stackars lilla katt! Den jamade så högt den kunde. Barnen, som satt vid middagsbordet, hostade och pratade så högt de kunde för att dölja ljudet. Det gick nu inte så bra!
Jag hörde minsann och öppnade garderobsdörren.
Ut tumlade Tin-Tin, som han senare döptes till. Han var alldeles för liten för att ha tagits bort från sin mamma.
Bara 5 veckor gammal. Det blev som en ny baby i familjen.
Han måste matas många gånger per dygn med en docknappflaska.
En som inte tyckte om den nya familjemedlemmen var hunden Checko.
Han hade, tidigare tyckt att det roligaste som fanns var att jaga och skrämma katter.
Och nu fanns det en sådan INNE i huset.
Han begrep att man inte kan ge sig på någon som vi, så tydligt, visade att vi tyckte om.
Den lilla katten saknade sin mamma och försökte, på alla vis, krypa nära Checko och in i hans sköna päls.
Checko tyckte, kanske, att det räckte med att han inte jagade och bet kattungen.
Men, efter att ha tittat ilsket på Tin-Tin i ett par dagar orkade han till slut inte stå emot. Märkligare saker har nog hänt, men vi blev väldigt glada när lilla kisse till slut fick krypa in mellan frambenen på hunden och borra sin lilla näsa in i den mjuka pälsen.
Det var början till en fin vänskap! Tin-Tin följde efter Checko överallt. Han härmade hunden, även genom att lyfta på ena benet mot trädgårdens tall. Det gick inte så bra. Lilla kisse välte.
En sommardag, när Tin-Tin var omkring ett år gammal, gick hela familjen till Kottlasjön för att bada. Vi hade med oss kaffe, saft och bullar för att ha en skön stund vid sjön.
Väl där hoppade alla i vattnet. Även hunden -och sedan katten! Efter att ha tagit sig upp från det våta, otäcka satte sig Tin-Tin på land med ryggen mot oss. Slickade sig, ville inte ens titta på oss.
Han följde aldrig mera med till sjön.