Samtidiga utgivningar
Läslighet – klustertextens födelse, del 1/2
Läslighet – klustertextens födelse, del 2/2
På engelska
Are texts wrongly written?
© Annandreas 2018.
Omslag: Annandreas.
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 9 789177 852810
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
www.bod.se – info@bod.se
Är texter felskrivna? Så inleder jag min stora bok och så även denna lilla bok. Det är inte så enkelt att ge ett rakt svar vilket du nog märker när du läser vidare. Det är i allmänhet inte så enkelt att ge kloka svar och än svårare att ställa de rätta frågorna. Genom denna insikt kan vi närma vi oss filosofin. Många ryggar inför den. Somliga benämner den som djup, andra benämner den som flummig. Jag ser på den på ett annat sätt. I dess enklaste form ser jag på filosofin som konsten att ställa frågor och söka svar där man särskilt kan fråga sig hur vi når våra frågor och hur vi söker våra svar? Om du ser på den på ett annat sätt önskar jag att du för några sidor framöver intar mitt perspektiv och försöker se på den från min horisont. Anledningen till att jag ber dig om detta är att jag tror att det kan gagna oss. Det är något jag önskar ska framgå med tydlighet genom denna text. Jag hoppas att du kan komma att se på filosofin som ett möjligt redskap när man ställer frågor och söker svar.
Är texter felskrivna? Så enkel är min inledningsfråga. Svaren är besvärliga. De kräver mer möda och jag ska försöka tydliggöra varför det kan vara bra att inte svara lika snabbt som man ställer sina frågor. Jag har många mål i mina strävanden mot förhoppningsvis några klokare svar vilka jag kommer att försöka klargöra framöver.
Som en liten övning kan du fundera över dina omedelbara svar på de frågor som dyker upp i texten och i dina tankar – anteckna gärna dem då du förmodligen kan lära dig avsevärt om både dig själv och din samtid genom att göra det.
Vilka är dina omedelbara reaktioner, tankar och önskade handlingar? Ofta dyker saker upp reflexmässigt i medvetandeströmmen och ofta antar vi att det verkligen är vi sådana som vi är – att vi är oss själv. Men vi kunde också alltid vara på väg att bli någon annan. Därför önskar jag att du ska ta dina omedelbara svar i övervägande och låta dem bli till frågor med alternativa svar. Låt frågorna dröja sig kvar.
Inledningsvis ska jag också nämna att alla utläggningar i denna bok utgår från antagandet att klustertexten är sann, alltså någon variant av denna text är sann.
Så är kanske inte fallet och du får läsa med detta i åtanke men antagandet leder till att det blir en bättre text utan en massa invändningar.
Jag använder filosofi som en liten omväg för att uppnå något mer och därför ska jag förklara lite tydligare hur jag ser på filosofin.
Det är sorgligt att filosofin inte är allmängods och att man ibland ger den en oåtkomlig position som djup och svår samt att man i andra fall lika sorgligt avfärdar den som flummig. Dess rykte kunde vara bättre. Hur känner du nu när jag tar upp filosofin? Tappar du intresset eller blir du engagerad?
Känner du att det inte berör dig eller tänker du: -vad bra, nu får jag möjlighet att bekanta mig med något som jag inte vet så mycket om. När jag skriver detta känns det som att jag måste försöka motivera någon som redan tappat intresset.
Filosofin skapar avstånd. Är det så? Och varför är det så? Jag hoppas att du ska läsa vidare och att du i fall av inledande avståndstagande kan förändra dina omedelbara känslor och uppfattningar beträffande filosofin och en del andra frågor som jag tar upp. Om det känns lite svårt så läs bara på ändå. Det kan bli lättare längre fram genom framställningen.
Om din omedelbara reaktion är att du inte är så intresserad vilken är då frågan som din reaktion är ett svar på? Vet du det? Frågan försvinner liksom av sig själv genom svaret/reaktionen och vi tenderar att klänga oss fast vid våra svar. Det är som om man redan ägde och använde det enda riktiga och sanna svaret. För mig är det också filosofiskt att använda reflektion för att försöka hitta frågor på sina svar. Det är som en sorts uppskjutande där man frågar sig: -vad var egentligen frågan? Det förstår jag som att man försöker att befråga sina svar. Men det är alltså betydligt vanligare att man tar sin reaktion som ett svar på vem man är och vad man är intresserad av.
Jag föreslår att frågan på din reaktion (vilken den än blivit) är: -vad är filosofi? Du har redan svarat med din reaktion. Var det ett förnuftigt svar?
(Filosofin brukar ofta förstås som en förnuftsverksamhet). Oavsett vad du anser filosofin vara vill jag försöka utmana din position. Det kan behövas framöver och du kan få nytta av det i framtiden. Filosofin skulle kunna vara ett redskap för dig!
Jag kan verkligen förstå om du har en tveksam eller ointresserad inställning till filosofin. Tyvärr bidrar ofta användningen och framställningen av den till sådana uppfattningar. Äldre tiders filosofer kan vara hopplösa att läsa som nybörjare. Nutida filosofer kan också vara besvärliga. Ibland skriver de korrekt och enkelt men det blir inte intressant. Det blir lite akademiskt trist.
I andra fall närmar man sig flummigheten. Men för initierade är det naturligtvis inte så. De är intresserade av vad skribenten har att säga och genom att ha läst hundratals böcker av liknande karaktär är man annorlunda förberedd. Man lär sig till och med att uppskatta hur böckerna är skrivna. Den korrekta lite trista framställningen kan göra att logiken framträder klarare och det är den man är intresserad av. I de fall man skriver lite flummigare får det ofta en konsnärlig och närmast poetisk verkan som till och med förskönar verket. Texten får liv. Inget av detta uppmärksammar man som novis. Novisen och den initierade läser helt enkelt med olika läsligheter bakom sig. Ett av målen med mina böcker är att hjälpa novisen till att nå en annan läslighet. Genom att ta sig igenom denna bok blir man annorlunda förberedd till framtida läsningar.
Du kanske undrar varför jag försöker intressera dig? Jag har kanske inte just dig i åtanke – jag försöker inte frälsa de ofrälsta. Jag önskar särskilt nå någon i de tidiga tonåren som efter några års läsning verkligen är glad att man fann intresset genom mina böcker. Klarare uttryckt: -jag försöker att nå någon som mig själv när jag var i tidiga tonåren. Det tog mig alldeles för lång tid att få intresset och när jag väl fann det så fanns egentligen inte tiden att bejaka det.
Den tiden har man definitivt som tonåring och därför vill jag försöka motivera till att läsa mer filosofi. Att jag riktar mig till en tonåring bör betyda att alla andra också kan läsa boken. Jag riktar mig alltså också till dig även om du inte är tonåring.
Vad är då filosofi? Några vanliga svar är att den är en visdomslära, ett tänkande om tänkande, en lära inom vilken man försöker svara på de stora och besvärliga frågorna (som inte kan hanteras inom vetenskapen) och/eller att den är en grundvetenskap till andra vetenskaper. Ett annat svar är att filosofi är det som filosofer håller på med. Det blir enkla svar som jag inte riktigt tycker träffar vad det ofta handlar om. Därför tycker jag att det är bättre att se på filosofin som aktiviteten då vi intresserar oss för hur vi ställer frågor och söker svar, alternativt uttryckt: -hur vi söker frågor och ger svar. Det inbegriper både vilka vi intresserar oss för respektive vilka inte intresserar oss för. Ofta blir vi blinda för det vi inte intresserar oss för. Vi blir riktade på ett sådant sätt att vi blir hemmablinda. När man väl lyckas ställa en specifik fråga märker vi också hur vi tidigare i historien inte lyckats göra det. Inom filosofi kan man alltså också försöka förstå sådant vi inte än lyckats ge frågorna till, allt sådant som vi inte än lyckats fråga, befråga och besvara särskilt väl. En del filosofer blir kända främst för att de lyckats ställa en bra fråga. Deras svar kan ha brister men just förmågan att ställa en fråga på ett bra sätt värderas också högt; det blir lättare för efterkommande att ge bättre svar. Att ställa frågor är filosofi.
Att se på filosofin som konsten att ställa frågor har en lång historia. Grekerna började ställa frågor och lägga fram svar 600f.kr. 200 år senare ställer Sokrates frågor på ett annorlunda sätt. Han ställer frågor om hur vi bör leva. Genom sina frågor anses han förvilla ungdomen i Aten och döms till döden. Det har inte varit ofarligt att vara filosof. För all framtid inspirerar han till ett annat sätt att se på filosofin som också jag finner användbart. Man kan se på filosofin som konsten att ta sig vidare på ett klokare sätt (på att leva). Det kan vara mer givande än att se på den som djup eller flummig.
Det är av vikt hur man ser på saker när man ska ta sig an dem.
Hur man ser på filosofi påverkar hur man bedriver eller låter bli att bedriva filosofi.
Jag inleder med att förenkla filosofin till sätten att ställa frågor och ge svar.
Detta vill jag ge exempel på så ett delmål i denna bok blir att försöka få fram några bra frågor och titta på hur man kan besvara dem. Jag ska också försöka få fram några svar och befråga dem. Min lilla respektive stora bok är exempel på mina svar. Men vilka är egentligen frågorna till dem? Jag kan försöka framställa mina svar som genomtänkta och rationella och hävda att det är så jag vill att man ska besvara frågor om hur text bör skrivas men givetvis har svaren också med mitt liv att göra. Jag ger böckerna som svar eftersom jag genom mitt sätt att leva kunde ge den typen av svar. Om jag levt annorlunda hade jag förmodligen tvingats svara annorlunda. Samtidigt blev böckerna mina sätt att ta mig vidare i mitt liv. De blev mina sätt att leva. De blev mina svar på den typ av frågor som Sokrates uppmuntrar oss till. Hur ser du på ditt liv och hur påverkar det till hur du tar dig an det?
Det är en sorts filosofiska frågor som man alltid kan ha i bakhuvudet.
Det kan också vara mer givande än att se på filosofin som djup eller flummig.
Personligen har jag blivit motiverad till filosofi genom att många filosofer verkar ha förmågan att tänka med ett bredare perspektiv och att de därmed förmår att skriva med en bredare repertoar. De verkar lärda utan att vara det för lärdomens skull. Även om man som jag i perioder läst ganska mycket är det ändå lätt att bli imponerad. När jag var yngre var jag ganska irriterad över att de lyckades komma på saker som inte jag klarade av. Varför kan de och inte jag? Det har blivit bättre med åren. Jag blir kanske aldrig så duktig som dem men jag kan lite av vad de kan och jag finner det användbart till lika njutningsbart. Det är inget man kan skryta med (med tanke på att filosofi inte ger så högt anseende). Något så futilt som ett något vackrare anlete ger exempelvis ofta högre status än ett något klokare tänkande (vilket kan ha att göra med att vi inte ser det – vi verkar ofta vara fixerade av vad vi ser och vi ställer ofta våra frågor och ger våra svar med det som utgångspunkt).
Filosofins rykte ibland allmänheten påverkas förmodligen av frågorna den ofta ställer. När man börjar ställa frågor och ge svar hamnar man till sist ofta i besvärligare frågor. För en oinvigd förstår jag att frågan om ifall ett träd faller i skogen… (om du hört den frågan) förstås som antingen djup eller flummig. Men det finns en bakomliggande problematik som frågan anses spegla på ett bra sätt. Tyvärr handlar böcker om filosofi ofta om dessa besvärligare frågor. Det gäller även i böcker för nybörjare, exempelvis inledande böcker i filosofihistoria. Jag önskar en annan ingång – förmodligen för att jag också är pedagogiskt intresserad. En visdomslära bör enligt min mening innefatta hur man lämpligen inleder sina första steg mot visdom och där tycker jag att filosofin (visdomsläran) ofta är beklaglig. Så jag ska försöka ställa lite annorlunda frågor – exempelvis »är texter felskrivna?« och därigenom försöka visa på filosofins användbarhet. Vem som helst kan besvara frågan men det var svårt att ställa den. Därför tror jag den utgör en bra exempelfråga. Så utöver att svara på just den frågan och behandla området läslighet ska jag försöka dela med mig av mina erfarenheter om hur man kan använda filosofi så att du sedan kanske kan använda den på i princip vilken fråga eller vilket område som helst i ditt liv. Jag hoppas att du finner detta vara en klok och motiverande ingång till filosofin och att du, om du behöver hjälp att ta dig vidare (hjälp att leva), kan vända dig till den.
Att se på filosofi som sättet att ta sig vidare gör att vi närmar oss ett sätt att se på filosofin som en livsfilosofi. Det är inte vanligt inom akademin vilket förmodligen gör att det synsättet inte når någon högre status. Exempel på svar som närmar sig livsfilosofi finns bland annat i självhjälpsböcker. Idén bakom sådana verkar ofta vara att man försöker förenkla tillvaron till en enda princip vilket kan vara nog så praktiskt om man inte mår så bra. Det är en tveksam filosofisk strategi men alltså säkert praktiskt som livsfilosofi när man upplever problem – åtminstone i den meningen att många upplever sig hjälpta. Självhjälpsböckerna ger svar på frågor som filosoferna oftast inte befattar sig med – vilket de kanske borde. De verkar tilltala människor mer än filosofin (böckerna säljer bättre) vilket kanske säger en del om hur människor söker svar (man vill kanske ha något lättsmält). Men kanske säger förfarandet mer om vår läslighet – om hur vi läser – något som jag behandlar i denna bok. Frågorna om hur en text bör se ut, om hur vi läser (läslighet) och hur vi lever överlappar varandra vilket jag redan nu önskar ge exempel på. Det är bland annat detta jag menar med läslighet. Det är fenomen som ingår i vår läslighet.
En uppfattning av filosofi som knyter samman konsten att ställa frågor och konsten att ta sig vidare är att se på filosofin som system av tankar och handlingar vilka man ständigt behöver reflektera kring. Att filosofera brukar betyda att reflektera över både tankar och handlingar. Jag skulle dessutom vilja lägga till att man även kan filosofera genom att skaka liv i tänkta tankar – att göra tankarna till handlingar. Man kan tänka fram filosofi och sen kan man filosofera filosofin en gång till genom att göra handlingar av den. Det kan vara en väg mot visdom och praktisk klokhet. Det är en tredje uppfattning av filosofi som jag använder – utöver att se på den som ett sätt att ställa frågor och ge svar samt att ta sig vidare. Man kan förstå den tredje uppfattningen som en speciell sorts kombination av de båda tidigare.
Till sist i detta avsnitt – som Gunnar Skirbekk och Nils Gilje uttrycker det i Filosofins historia – filosofin ligger till grund för vårt sätt att tänka och leva, vare sig vi vet det eller inte, och då är det lika bra att lära känna den. I Was ist Aufklärung menar Michel Foucault att Immanuel Kant kan beskrivas som den filosof som för in frågan om vad som händer oss som en viktig filosofisk fråga. Kant levde under upplysningen och frågar sig vad den är. Vad är vi? Vad gör vi? Vad händer oss? Utifrån denna typ av frågor kan det vara klokt att försöka nå vår tids tänkanden. Vi påverkas av samtidens anda och stämningar vilka kan vara kloka att försöka förstå och i dessa finns det filosofiska element. Ett exempel är att bilismen (förstådd som vilken annan -ism som helst, exempelvis socialism eller liberalism) styr vår tids tänkande och handlande. Ett aktuellt exempel är Förbifart Stockholm. Man tänker bygga drygt två mils väg för 30 miljarder – vilket är ett bilismexempel på hur vi ofta tänker och handlar i samtiden. Typiskt för vår tid är sedan att det skapas två politiska läger vilket ofta gör det svårt att uttrycka något annat än politiska ståndpunkter. I Sverige kallas de ofta höger och vänster. Om högern inte vill bygga förbifarten så förknippas man med högerpolitik om man uttrycker samma uppfattning alldeles oavsett om man är ointresserad av partipolitik eller ej. Utredningar kring frågan brukar sedan föras som en sorts för- och emotlista där man smutskastar eller förskönar den sida man företräder. Efter snart 3000 års filosofi är det så tänkandet (våra sätt att ställa frågor och svara) ofta fortskrider i publika sammanhang.
Bilismen kan också förstås som att man skapar städer, bygder och byar med bilen som utgångspunkt. Relationer mellan människor bestäms av bilar. Bilar använder förbränningsmotor. Förbränningsmotorer bidrar till klimatproblem. Klimatproblem bestämmer mänskliga relationer. Ett alternativ vore exempelvis att utgå från en cyklism. Då hade världen, tänkandet och våra handlingar sett annorlunda ut. För att du ska förstå en cyklism måste du löpa linan ut. Allt som man är beredd att göra inom bilismen måste översättas till en cyklism. Att ersätta en -ism med en annan -ism är inte ett vanligt sätt för oss att tänka. Det är inte heller så vanligt för handlandet. Det skulle exempelvis kunna ske i en offentlig utredning, men så gör vi oftast inte. Såhär kan du försöka tänka – alltså genom att försöka införa alternativ på ungefär precis varje problem för att se vad som händer med ditt tänkande. Nästan alla frågor tenderar att besvaras i enlighet med sin samtid på grund att vi inte utmanar med alternativ. Det får man vara särskilt varsam på i en svars- och frågekonst. Hur besvarar du min fråga (är texter felskrivna?)? Vilka frågor ställer du? Vilka sätt skapar du för att ta dig vidare? Vilket tanke- och handlingssystem skapar det? Hur relaterar det sig till samtiden? Det är några av frågorna som du kan stimuleras till genom detta avsnitt.
Du har nu fått några alternativa uppfattningar om vad filosofi kan vara och du fick något litet exempel på hur vi ofta tänker vilket gör att vi inte tänker alternativa tankar. Så låt oss gå vidare…
Denna lilla bok blev ett sätt för mig att ta mig vidare från den stora boken och den stora boken var ett sätt för mig att ta mig vidare med ganska många frågor respektive problem vilket jag kommer att beskriva något utförligare i kapitel fem. Lilla och stora boken är exempel på mina svar. Hur tycker du att jag borde gjort? Hur hade du gjort? Det är saker du kan fundera på. I detta avsnitt ska jag försöka att reda ut något om hur de två böckerna förhåller sig till varandra och varför de blev mina svar som de blev. Det har en del att göra med hur de är skrivna vilket i sin tur påverkar din läsning och därför kan det vara bra för dig att känna till det jag nämner.
Jag kunde låtit bli att skriva denna bok men ett speciellt motiv måste tillgodoses i vår samtid – vi behöver tjäna pengar. Det är ett syfte med denna bok och jag återkommer till detta syfte mot slutet av denna bok. Inledningsvis tänkte jag bara att detta skulle bli en kort text som jag kunde tjäna pengar på men med tanke på läsligheten i samtiden vet jag inte om det ens är möjligt. Man läser en annan typ av litteratur – om man ens väljer att läsa. Om jag nu verkligen ville sälja böcker kunde jag ju försökt att skriva något man ofta läser. Det är tveksamt om jag vore kapabel till det även om jag skulle försöka. Jag kunde också tagit en skönlitterär bok eller en gammal text av något annat slag och klustrat den (infört de större mellanrummen) eller exempelvis startat ett samarbete med någon som skriver säljande böcker. Istället valde jag strategin som jag nu använder i förhoppning om att många kan få nöje av boken samtidigt som jag försöker att hitta »rätt« läsare till den stora boken (alltså de som kommer att känna att de upplever nytta eller nöje av att läsa den).
Med denna lilla bok vill jag försöka nå både de som inte läser så mycket och de som kanske skulle kunna tänka sig att läsa den stora boken. I den stora boken försöker jag att vända mig till någon som mig själv i tidiga tonåren samtidigt som jag försöker att skriva till alla andra som kan vara intresserade av frågorna. En fördel med att jag försöker anpassa mig till tonåringen är att i princip alla andra också kan läsa boken. Det gör jag även i denna bok. I denna lilla bok skriver jag alltså till alla som vill känna till något om klustertextteorin. Detta var ett sätt jag ville ta mig vidare på. Jag önskade inte skriva till enbart specialister.
För att hitta rätt läsare till den stora boken kommer jag att följa en del av den stora bokens upplägg men det blir mer kortfattat. Målet är inte att man ska förstå i en mer ambitiös mening. Då får man vända sig till den stora boken. Naturligtvis kommer man att förstå en del men om man inte känner sig tillfreds får man vända sig till den stora boken. Omfånget på denna bok gör det svårt att förklara saker i detalj. I denna bok vill jag mest att man ska kunna inleda tankar på de olika områdena. Jag är nöjd om man känner en vilja att läsa vidare och få lite kännedom om fenomenen. Jag ska ge titeln och innehållsförteckningen till den stora boken så att man förstår lite mer hur den hänger ihop med denna lilla bok. Titeln lyder: Läslighet – klustertextens födelse. (Ars Discendi I, Ars Legendi – inledning till lärokonsten). Kapitelrubrikerna lyder som följer…
Kap1. Läsanvisning, läsförväntning, inspiration, ambition samt ett och annat förbehåll
Kap2. Pedagogisk psykologi och Pedagogiska poänger
Kap3. En inledande relation till Foucault
Kap4. Fenomenologi och Klustertextens födelse
Kap5. Kritisk hermeneutik och Kunskap om läsning
Kap6. Mikromaktlärande (lär dig skriva klustertext) och Disciplinerande tekniker
Kap7. Dekonstruktion och texten i samhället
Kap8. Positivism och vetenskaplig metod
Kap9. Filosofi, Moral, Vetande
Kap10. Klustertextens ickehistoria
Kap11. Lärande och läsning
Kap12. Inledning till Ars Discendi – är texter felskrivna?
Just nu säger dig innehållet i innehållsförteckningen inte så mycket men efter att ha läst denna bok har du lite mer kännedom om begreppen ovan. Det är vad du kan förvänta dig av denna bok. I den stora boken försöker jag inleda något jag benämner som en lärokonst och den inleds med att försöka utveckla en läsekonst. Just förväntningar är viktiga att hantera i en läsekonst. Om man förväntar sig mer än vad man kan nå kan det bli brister i förståelsen. Därför nämner jag detta här. Om förväntningarna motsvarar innehållet brukar det bli en bra läsupplevelse. Försök att nå en del kännedom och några små insikter samt läs för nöjes skull. Det är för ett sådant ändamål jag har försökt att skriva denna bok. Jag vill att man ska få möjlighet att inse några skillnader mellan perspektiven i de olika kapitlen. Jag tar bara upp ett fåtal tankar i varje kapitel så att man får ett smakprov. I den stora boken försöker jag skriva så mycket om perspektiven att man ska kunna få en inledande förståelse för dem och jag är mer rigorös med att försöka belägga och förklara det jag skriver om. Med förståelse menar jag att man ska kunna inleda användningar av perspektiven. Förståelse är användning. Vill man sedan förstå dem än bättre får man vända sig till källorna.
Det är viktigt att förstå denna typ av förväntningar vid läsning och lärande. Man kan förstå det som att förståelse inledningsvis oftare har karaktären av tillvänjning än som ett pärlband av insikter. I denna bok skriver jag inte främst för en djupare förståelse utan för tillvänjning. Du får en möjlighet att vänja dig vid innehållet. Detta är en viktig pedagogisk insikt. Tyvärr är det många som i olika pedagogiska sammanhang verkar förvänta sig att saker ska förklaras så att man kan förstå dem direkt. Detta får följder. I en del fall kan man anse att pedagogen är dålig eller så börjar man se sig själv som en person som inte kan lära genom att läsa. Jag skulle vilja rekommendera att du oftare bara försöker vänja dig vid saker. Småningom kan förståelser infinna sig.
Den stora boken kan också förstås på följande vis:
Levnadskonst (Lärokonst (Läsekonst (Klustertext))).
Det börjar med den lilla klustertexten och sedan rör man sig utåt via en läsekonst till en lärokonst som utmynnar i en annorlunda livsfilosofi. I detta förfarande är filosofin ett redskap för att låta samtliga utvecklas och klustertexten är ett redskap för att förstå filosofin. I detta resonemang förstår jag vetenskapen som en del av filosofin, en del av visdomen. Det råder alltså ingen strikt uppdelning mellan dem vilket annars är vanligt. I denna lilla bok använder jag en liknande strategi men utelämnar en del saker. Jag använder klustertexten för att mediera en del tankar om filosofi men jag utelämnar lärokonsten och läsekonsten i stor utsträckning.
Hur man skriver en bok påverkar hur man kan läsa den. Man kan säga att skrivkonsten ligger till grund för läsekonsten. Dessutom påverkar tankar om lärande (lärokonst) hur man skriver. Det är centralt i den stora boken. I denna bok skriver jag mer som man brukar göra. Exempelvis använder jag en omfattande notapparat i den stora boken vilket jag inte gör här. I den stora boken vänder jag mig också mot den stora förenklings- och kortfattadhetshysteri som jag tycker råder i samhället. Det krävs 1000 sidor för att få ihop förklaringar och relationer mellan kapitlen samt för att jag ska kunna skriva för bättre förståelser. Den stora boken kan exempelvis inte ersättas med ett dussin böcker som beskriver de olika perspektiven för sig. Då kommer man inte att nå samma förståelse. Ofta verkar man skriva böcker utifrån en förutbestämd idé om hur lång en bok ska vara istället för att utgå från tankar om lärande och förståelse. Någon kanske invänder att en bok inte blir läst om den är för lång. Det är ett annat problem. Det blir inte bättre av att man anpassar sig och skriver kort. Det blir till en negativ spiral där man läser allt mindre, alltså allt kortare texter med allt sämre förståelser. Jag önskar att jag skrivit en bok som förvisso kanske är svår att ge sig på (det är ju en tegelsten) men att man upplever stora förtjänster när man väl läser den. Det är väl bara så man kan vända trenden.
Förenklings- och förkortningshysterin syns i många sammanhang.
I examinationssammanhang kan en (mindre duktig) pedagog uttrycka att man måste hålla sig inom sidantalet. En ordbajsare vill man inte vara. Det är viktigt att vara kort och koncis – håll dig kort. Det påverkar också hur man skriver (skrivligheten). Faktum är att det finns stöd för att man läser två välskrivna sidor lika fort som man läser en kompakt sida och behållningen är förmodligen större av den längre texten. Jag vill exemplifiera detta fenomen genom böckerna. Du kan inbilla dig att du förstår något av denna kortare text vilket kan visa sig felaktigt om du läser den längre. I enkelhet kan man säga att den lilla boken är en anpassning till samhället/samtiden och att den stora boken är en förhoppning om bättring.
Den stora boken på 1000 sidor: -vem läser den? Vem vill ens ge ut en sådan bok? Vem har tid att läsa den? Det är frågor som man når utifrån vår tids läslighet. De som vill lära är mitt svar. Den stora boken är ett koncentrat av mina läserfarenheter på flera tusentals sidor. På det viset är också den en förenkling samt förkortning men förhoppningsvis inte en överförenkling. Den kunde inte bli mindre utan att göra avkall på saker. Dessutom behövs det större sidantalet för att man ska kunna läsa en klustertext över två dagar om man är en god läsare samt en vecka om man är en normal läsare. Det handlar om att ge tillräckliga möjligheter för lärande och för förståelse av klustertextfenomenet. Det bryr jag mig mindre om här. Det blir bara ett smakprov även i det hänseendet. Här är målet att skriva en kort bok som kan läsas på en kväll eller en helg av nästan vem som helst. Då hoppas jag att jag når dem som är intresserade men som inte vill läsa den långa boken och jag hoppas att de får en lika god läsupplevelse som de som tycker om en mer utförlig bok. Det har varit en utmaning för mig att lyckas med detta då jag har lättare för att skriva utförligt. Du får bedöma hur jag har lyckats.
Ovanstående och en del annat som jag inte nämner här blir avgörande för hur jag kan skriva och vad du kan läsa och förstå. Glöm inte det. Med detta nämnt hoppas jag att det finns tankar i denna bok som du personligen upplever som en stor behållning, som gör att du får en god läsupplevelse, och utöver det kan du nå lite kännedom och vänja dig vid en del saker.
Det har dröjt ett antal sidor innan jag nu ska förklara lite mer av bokens huvudområde. Jag har redan varit inne på det en del – det handlar om läslighet. Denna bok kan förstås som den lilla boken om läslighet. Den stora är både bredare och djupare beträffande många områden som rör text, läsning, lärande och filosofi. I denna bok tar jag bara upp ett fåtal aspekter av läslighet.
Läslighet benämner jag det område som berör allting som har med läsning att göra. I princip kan allting härledas dit. Ett exempel är att vad man äter påverkar hur man mår som i sin tur påverkar hur man orkar läsa. Ett annat exempel: -om man tittar på tv så läser man inte. Allt sådant ryms inom förståelsen av vår läslighet. Allting vi gör och inte gör påverkar läsligheten. Om vi är upptagna med annat så läser vi inte vilket skapar specifika läsligheter. Om det ser annorlunda ut om några år så har läsligheten förändrats. Man kan använda frågeorden var, när, hur, varför och vad för att förstå någon aspekt av läsligheten. Man kan fråga när, var, hur, varför och vad vi läser, och i motsatt riktning fråga när, var, hur, varför och vad vi inte läser. En annan ingång är att se på läsligheten ur objektiva, intersubjektiva respektive subjektiva vinklar. Med objektiva menar jag själva textobjektets egenskaper, med intersubjektiva menar jag mellanmänskliga faktorer (framöver benämner jag det sociabilitet) och med subjektiva menar jag individuella faktorer som påverkar en persons läslighet. Ett exempel på det sistnämnda är läsarens psykodynamik. Med psykodynamik menar jag främst individens känslomässiga kraft- och viljeriktning. Det är också något jag kommer att nämna mer om framöver. Gränserna mellan faktorerna bör förstås som ganska flytande. Hur något är skrivet kan exempelvis förstås som egenskaper hos textobjektet, som ett utslag av intersubjektivitet (hur vi skriver till varandra) eller subjektivt som ett utslag av hur en enskild person läser. Det är mindre viktigt hur man benämner dem då de främst är medel för att nå något annat – exempelvis att förstå och beskriva en specifik läslighet eller att uppfylla en önskan om en annorlunda läslighet. Ett konkret exempel som visar delar av vår läslighet är läsningen av manualer. Upp mot 70% läser dem aldrig. Något fåtal läser dem gärna. Det är ett exempel på vår läslighetssociabilitet. Det kan ha att göra med hur manualer är utformade (objektet) men också på den läslighet som individer har förvärvat under sin uppväxt (subjektet). Givetvis kan det också bero på tinget som manualen är tänkt att vara en hjälp för men det är av mindre vikt här (i den stora boken är jag mer noggrann med sådana här invändningar och kommentarer, här struntar jag oftast i dem).
Läsligheten i samhället skulle jag beskriva som svag och det är inte många som anser den vara särskilt viktig. Ribban är satt ganska lågt och man nöjer sig ofta om folk i allmänhet kan läsa. Om de sedan kan läsa väl saknas det nästan helt både undersökningar för och pedagogiska tankar om. Exempelvis försöker man inte utveckla läshastigheten i skolan. De flesta läser med 180-200 ord per minut (opm). Ett fåtal verkar läsa med mellan 400-500opm. Man kunde ju haft ambitionen att samtliga skulle läsa väl men det har man alltså inte. Man kunde också haft ambitionen att folk ska vilja läsa. Men det saknas det också praktiker för. Det lär vara så många som 25% av befolkningen som aldrig läser en bok. Detta och mycket annat inom läsligheten får konsekvenser på andra områden. På arbetsplatser är exempelvis tilltron till den muntliga traditionen stark liksom till det praktiska arbetet. Man håller ett otal möten men det produceras oerhört lite text. De texter som produceras blir inte bra och få läser dem. Man läser inte på arbetet – man gör annat. Om man ska läsa så anordnas det ofta en kurs. Det är i grova drag hur läsligheten i arbetslivet ofta ser ut. Det verkar också råda en vikande lästrend i samhället i allmänhet. Böcker och tidningar verkar skrivas mindre komplicerade och texterna verkar bli kortare med fler bilder, åtminstone i Sverige. Man kan exempelvis jämföra artiklar mellan olika länder. En ledare i en ansedd tidning i Tyskland ser nog annorlunda ut än i Sverige. Andra exempel är läroböckerna i skolan. Tidigare kunde de vara ganska tjocka, numera kan de vara tunna eller så frångår man dem helt (det är inte konstigt att folk ryggar för tjockare böcker – man är fostrad till det). Jag kunde fortsätta med exempel i det oändliga men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Vi producerar speciella typer av läslighet och det sker förmodligen på sätt som vi inte förstår och som vi egentligen inte önskar.
Utifrån olika fenomen inom läsligheten utvecklar vi olika tankar för och om oss själv samt för och om andra, och det utvecklas utsagor som vi delar med varandra. Med ett akademiskt ord kan vi benämna detta som diskurser. Det finns en läslighetsdiskurs. Exempel ur en sådan är att folk uttrycker att de inte behöver läsa så mycket – de klarar sig ju bra ändå: -jag är en mer praktisk person, -jag lär mig främst genom att lyssna eller genom att göra. Det är utsagor som ofta fortplantas. Man skulle kunna säga att de skapar stöd för att låta bli att läsa. Läslighetsfenomen och läslighetsdiskurser understödjer varandra. Det finns andra som älskar att läsa och hellre hade gjort det än att lyssna eller arbeta praktiskt. De har det ganska svårt då det sällan utvecklas några sådana texter. Om du kommer till en arbetsplats finns det exempelvis inte en god bok om kulturen på arbetsplatsen eller hur man ofta arbetar och/eller vad som kan vara bra att känna till. Med ett par tusen sidor kunde det vara avklarat på någon vecka. Istället tar det flera år. Typexemplet är givetvis skolan. Man utgår från kunskap som ungefär motsvarar dryga hundratalet böcker men det tar tolv år att genomföra det. Så man kan nog säga att det varken skrives eller läses särskilt ambitiöst. Istället gör man annat och man låter alltså bli att både läsa och skriva.
Det är mot denna bakgrund som jag intresserar mig för läslighet. Ofta lever vi våra liv med den läslighet vi får med oss från skolåren. Det är en tuff uppgift att utveckla sin läsning som vuxen. Arbetslivet kan ta 10h om dagen, inkluderat förberedelser, resa till och från arbetet samt själva arbetet. Hemma ska man hinna med att äta, motionera och roa sig en del. Om man har barn kräver de ytterligare tid. Är man ensamstående med barn (vilket många är) finns det än mindre tid. Till och med under skolåren verkar det bli tuffare. Det finns alternativa verksamheter som styr vår psykodynamik. Det är svårare att bli upptagen med sin läslighet. Just upptagenheter och särskilt medvetandets upptagenhet är intressant för läsligheten. Det gäller för gemene man men även för dem som forskar kring någon aspekt av läslighet. Dyslexi har man exempelvis lagt ner mycket resurser på. Hur vi lär oss läsa upp till 200opm har man också lagt ner ganska mycket energi på. Det är vad man ofta blir upptagen med. För noggrannhetens skull ska jag nämna att det finns tankar om snabbläsning men de är ovetenskapliga och oftast falska. Allt detta är intressant med tanke på filosofi – med tanke på fråge- och svarskonsten. Man ställer och besvarar specifika läslighetsfrågor både som forskare och vanlig läsare. Andra bryr man sig inte om. Det skapar blinda fläckar. En sådan kanske vi är i färd med att hantera just nu. Enmellanslagstext kan bli till klustertext. Det kan i sin tur påverka andra aspekter av läsligheten och vi kan nå en ny läslighet.
Jag förmodar nu att du greppar vad jag menar med läslighet någorlunda väl. Det finns mer specifika saker som jag också ska nämna något om…
Hur något blir skrivet påverkar hur något blir läst. Den som skriver kan använda metakommentarer om hur man lämpligen läser den aktuella texten och på så vis kanske få till bättre läsningar. I annat fall läser man ofta med den läslighet man förvärvat och brukar använda sig av. Man läser som man brukar läsa. Detta med metakommentarer gör jag stort bruk av i stora boken. Den skriver jag ju som jag tycker att man bör skriva böcker. Här bryr jag mig mindre. Jag bara skriver som man brukar göra och du får ofta läsa med din förvärvda läslighet. Det kan handla om mycket enkla saker. I denna text använder jag enklare ord. Det gör att jag förmodligen förlorar precision och goda tillfällen till lärande. I den stora boken använder jag ständigt svåra ord men jag har också en notapparat som stöd till läsaren. Nästan varje ord som en vanlig läsare kanske inte förstår finns kommenterade längst ner på sidan. Att använda svåra ord kan vara praktiskt. När man väl förstår dem vet man precis vad som avses. Enklare ord kan ha en närliggande betydelse men man menar inte riktigt samma sak. Sådana små specifika fenomen påverkar också läsligheten. Det är lätt att tro att förenklingar är av godo men ofta kan det få motsatta effekter. Pedagogik handlar inte om förenkling. Det handlar om mer och bättre lärande vilket vissa typer av förenklingar motverkar och andra underlättar (så i egentligen handlar det om förenkling men det måste vara vissa typer av förenklingar och inte andra).
Att jag benämnar detta område för läslighet har sina rötter i fenomenologin (en specifik del av filosofin vilken jag behandlar i kapitel 4). Där talar man bland annat om tidslighet/temporalitet och rumslighet/spatialitet. Håller du med om att texten skulle bli svårare om jag bara skrev temporalitet och spatialitet, och lättare om jag bara skrev tidslighet och rumslighet? Hädanefter kanske jag kunde nöjt mig med att skriva temporalitet. En fördel vore då att det närmar sig det engelska ordet temporality vilket gör att du direkt hade förstått det om du läst en engelsk text. Sådana små effekter påverkar också vår läslighet och vårt lärande. Det blir en sorts transfereffekter. Åter till tidsligheten…
i