Den som finner sitt inre ljus,
tar sig lättare igenom mörkare tider.
Medförfattare:
Ankie Koivisto, Annika Ulvenhag, Ann-Marie Hansson, Britt-Marie Fridh,
Carolin Sandgren, Hanna Jakobsson, Joachim Karlsson, Joakim Rasmussen,
Magnus Rutgersson, Molly Toftefors, Oscar Fridsäll, Robert Fridh och Sofia
Pihlsgård.
© 2020 Tomas Lydahl & Dennis Westerberg
Omslag: Immaculate Studios
Ytterligare medverkande:
Ankie Koivisto, Annika Ulvenhag, Ann-Marie Hansson, Britt-Marie Fridh, Carolin Sandgren, Hanna Jakobsson, Joachim Karlsson, Joakim Rasmussen, Magnus Rutgersson, Molly Toftefors, Oscar Fridsäll, Robert Fridh och Sofia Pihlsgård.
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 9789180071277
Det här är en bok som inger hopp.
En bok som erbjuder en möjlighet att leva ett liv i balans med sig själv, trots att världen utanför kan vara i obalans.
13 sanna berättelser som visar hur bekymmerslöst livet faktiskt kan vara, även om just bekymmer har en tendens att presentera sig för alla och envar.
Ingen av oss kommer dock att kunna slippa ifrån bestyr, påfrestningar och dilemman. Sådant ingår i det vi kallar ”livets spel”. Att vara människa är att ställas inför ovälkomna företeelser. Sjukdom, död och katastrofer drabbar oss alla, i livets olika skeden.
Däremot behöver de besvärligheter som dyker upp, inte besvära oss i samma utsträckning som tidigare. Inte om vi kan låta sans och balans få råda.
Vad sägs om att leva ett liv med ro i sinnet, även om det kan vara oroligt runtomkring. Detta, utan att för den skull ta på sig skygglappar eller blunda för olyckor och tragedier.
Att istället kunna möta sådant som händer och sker med fattning och behärskning – att förbli balanserad även i en obalanserad värld.
En möjlighet att vara samlad och ansvarstagande utan att behöva förlamas av oro, ängslan och frustration. Det är vad den här boken har att erbjuda.
Den bok som du håller i din hand är en s.k. antologi – alltså en samling texter, där olika människor har skrivit varsitt kapitel. Temat är detsamma emellertid – en beskrivning, från hjärtat, av hur bekymmersfritt livet egentligen kan vara… även om problem, svårigheter och trubbel kanske fortsätter att dyka upp.
Boken har för avsikt att förändra perspektivet kring upplevelsen – att saker och ting kan kännas annorlunda, trots att livet har en tendens att inte alltid utvecklas såsom vi helst hade önskat. Dock innehåller texterna inga s.k. verktyg med avsikt att förvanska, förhindra eller blunda för det som sker. Inte heller presenteras några metoder för att försöka tänka positivt, eller att träna upp den mentala styrkan.
Nej inte alls. Önskar du något av den varan, får du söka dig vidare. Världen är full av självhjälpsböcker och mentala tränare som vill få dig att jobba hårdare i sinnet – antingen genom att vilja förhindra obehagliga tankar att dyka upp, eller att avlägsna, byta ut eller på annat sätt påverka de tankar som ändå tar sig igenom tanke-spärren.
Den här boken är annorlunda nämligen. Den har ingen avsikt att göra någonting åt tanken, som en åtgärd. Istället vill den få dig att förstå vad en tanke egentligen är –i sitt ursprung – som en insikt.
Det som förenar oss som bidragit till den här boken, är just sökandet efter en ny teknik, metod eller behandling – allt för att kunna uppleva större välmående i livet. Dock har vi alla upptäckt att det som erbjuds, inte riktigt levererar det som utlovas. Till vår förskräckelse och förtvivlan.
Välmåendet som följer av alla åtgärder som saluförs, är dessvärre ofta kortvarigt eller så uteblir det helt. Vi kan alla känna igen oss i detta, eller hur?
Man har läst boken, köpt kursen, gått utbildningen, övat, testat, och övat igen… men välmåendet har ändå inte riktigt infunnit sig.
Kvar står man då – ensam i sin desperation och hopplöshet – och börjar tro på tanken ”att det måste vara just MIG det är fel på – vad annars?”
– Antingen klarar jag inte av att göra teknikerna såsom det var tänkt, eller så är jag helt enkelt dömd att må dåligt. Det var väl de här korten som gud gav mig.
– Jag har väl fel gener, fel bakgrund, fel personlighet, fel potträning, fel kemi i hjärnan, fel kön, fel ålder, fel kultur, fel fru eller make, fel ungar, fel bil och fel frisyr?
Eller?
Vi som gjort den här boken möjlig heter Tomas Lydahl och Dennis Westerberg.
Vi driver podcasten ”Tomas och Dennis podcast” med tusentals lyssnare varje månad. Vi arbetar dessutom som föreläsare, utbildare, coacher och författare.
Varje dag möter vi människor som Du – helt vanliga och vardagliga personer, som inte riktigt funnit det de letar efter: sinnesfriden, balansen och harmonin.
Vi båda har också varit på jakt efter mer lycka och mening med livet. Våra berättelser är förmodligen i princip densamma som den du har med dig, och nästan identisk med de som presenteras i den här boken.
Säkert skiljer sig våra erfarenheter åt – på många sätt – om vi betraktar dem på detaljnivå. Men… om vi låter det som är gemensamt få lyftas fram i ljuset, kommer vi att se att vi alla egentligen har samma syfte och mål i livet… nämligen bara just det… att kunna få må lite bättre – att stunderna av välmående kunde få komma lite oftare, och vara lite längre än förut.
Men… svaren som vi alla söker, ligger närmre än de flesta vågar tro. I det här fallet endast några sidor bort.
Bokens berättelser är nämligen tänkta att fungera som genvägar till välmående. Som en guidning till insikter som gör verklig skillnad – på djupet. Häng med.
Sedan flera år driver vi – förutom vår podcast och en mängd andra projekt – också en egen utbildningsakademi, Tomas & Dennis Coach Academy.
Inom ramen för denna akademi, genomför vi två diplomutbildningar varje år, som syftar till att utbilda deltagarna till att bli s.k. 3P-coacher. Alltså att lära sig hur man guidar andra människor till välmående, utifrån tre grundläggande principer [mer om dessa principer inom kort].
Programmet handlar dock inte om oss, utbildarna. Nej inte alls. Vi är bara värdar som arrangerar, strukturerar och kommer med inspel. Programmet handlar om alla dem som är på plats och vad som händer när de knyter an med människor som de har något gemensamt med - sökare, som precis som du, som står inför både stora som små utmaningar i livet. Sådana som vi inte lyckats lösa, ensamma på vår egen kammare.
Programmet ger deltagare en möjlighet att utforska livets mysterier, tillsammans.
Tomas & Dennis Coach Academy gör dessa möten möjliga. Deltagarna är dock de verkliga hjältarna.
De kommer från hela landet och möter likasinnade, känner samhörighet och drivs av samma vilja att skapa förändring. Dels för sig själva, men också för människor runtomkring.
Efter tre månaders intensiva studier, med mängder av skratt och gråt, insikter och aha-upplevelser, samt oförglömliga stunder av tacksamhet, gemenskap och kärlek, har de således skrivit en bok, med syftet att göra skillnad.
Vi tackar våra underbara coacher och gästskribenter Ankie Koivisto, Annika Ulvenhag, Ann-Marie Hansson, Britt-Marie Fridh, Carolin Sandgren, Hanna Jakobsson, Joachim Karlsson, Joakim Rasmussen, Magnus Rutgersson, Molly Toftefors, Oscar Fridsäll, Robert Fridh och Sofia Pihlsgård för era fantastiska bidrag.
Författarnas berättelser i den här boken, syftar till att visa dig i en ny väg till välmående. En slags ”genväg” till insikter som de själva tidigare hade missat.
Boken och dess ord fungerar således som en trygg guidning, med ambitionen att visa hur livet skapas psykologiskt i sinnet, via tre enkla principer. Principer – eller naturlagar om du så vill – som utgör bokens egentliga fundament.
De tre principerna är sinnet, medvetandet och tanken. Tre stycken fundamentala ”naturlagar” som tillsammans förklarar hur alla upplevelser som vi människor har i livet, skapas psykologiskt.
Principerna upplyser oss om hur allting som vi ser, hör, smakar, luktar och känner tar form i medvetandet, som något vi kallar verkligheten.
För att upplevelsen i livet ska kunna presenteras för oss, krävs alltså tre faktorer som samspelar – sinnet, medvetandet och tanken. Tillsammans bildar de ”livets teater” för oss människor.
Allting som vi upplever, av såväl framtiden, dåtiden och det pågående ögonblicket, kräver således tre pusselbitar för att förklaringen ska bli komplett.
Låt oss börja med sinnet, eller livskraften som vi hellre väljer att kalla den.
En första förutsättning för att vi människor ska kunna ha en upplevelse, är att vi är vid liv – att vi har liv i oss, så att säga.
Det låter kanske alldeles för självklart för att behöva påpekas, men vår erfarenhet säger oss att många människor på jorden har glömt bort detta självklara. Förmodligen för att det är… just så självklart.
Det vi pratar om är själva strömmen. Inte lampan, utan strömmen. Livskraften som lever i allt levande alltså. Det som skiljer en hund från en sten – ljuset som ser ut genom ögonen. Det mystiska men självklara liv som lever i allt som lever.
Enklast att förstå, genom att svara på frågan ”Är du vid liv?”
Eller än mer självklart: – Har du liv i dig, finns det någonting där, som alltid varit där?
Ljuset/livskraften är en första förutsättning för att vi människor ska kunna ha en upplevelse. Ganska elementärt. Banalt kan tyckas… men pass på.
Livskraften är allt annat än banal. Den är fundamental.
Ingen livskraft – ingen upplevelse alls.
Lampan kräver ström, precis som att människan kräver livskraften – sinnet.
Mystisk, absolut. Dock ett faktum.
Det krävs ytterligare två ingredienser – förutom sinnet/livskraften – för att vi människor ska kunna ha en upplevelse.
Låt mig därför presentera princip nummer två: medvetandet.
Medvetandet är ett annat namn på den s.k. ”skärm” där livets teater tar form. Utan medvetande – ingen upplevelse.
Det enklaste sättet att ”få en skymt av skärmen”, är nog att hitta den plats-lösa plats där alla upplevelse av såväl framtiden som det förflutna spelas upp. I psyket alltså – på skärmen –i medvetandet.
Olika ord som pekar på samma sak.
Varken framtiden eller det förflutna kan spelas upp någon annanstans än just på ”skärmen”. Det är lätt att förstå. Framtiden händer ju inte nu.
Och det förflutna är över.
Nuet är det som återstår.
Alltid nu.
Så… allting som upplevs av det som varit eller det som eventuellt komma skall, tar form i medvetandet – på skärmen. I psyket alltså.
Ett annat sätt att få en ”skymt av skärmen” är att ställa sig själv frågan: ”Är du vid medvetande?”, och sedan – tyst för sig själv – hitta svaret ”ja”, och sedan stanna där svaret upptäcks, i tystnad en liten stund.
Medvetandet är alltså ett annat ord för psyket om man så vill – platsen där alla bilder, ljud, smaker, dofter och känslor träder fram. Arenan för upplevelsen, alltså.
Om principerna endast vore två stycken – livskraften och medvetandet – så skulle det vara omöjligt att ha en upplevelse överhuvudtaget. Varken framtiden eller det förflutna skulle kunna upplevas. Det är ju alltid nu.
Däremot, med tankens hjälp, kan framtiden ta form i medvetandet. Det samma gäller det förflutna, trots att det är över. Emellertid är det just bara tanken som upplevs. Ingenting annat. Inte dåtiden. Den händer ju inte nu.
Och inte framtiden. Den har ju ännu inte hänt.
Så… det som skiljer en upplevelse från en annan, är just den tanke som tar form i medvetandet.
En ny tanke ger en ny upplevelse.
Det som upplevs är en tanke.
Det som tänks ger en upplevelse.
Men… och detta är viktigt att förstå: – En tanke är bara en tanke, och ingenting annat än en tanke.
Bara en tanke.
De tre principerna är alltså en förklaringsmodell för hur alla upplevelser – utan undantag – skapas för oss människor. En förklaringsmodell som håller i alla sammanhang.
En förklaringsmodell som tar sin utgångspunkt i naturlagar och faktum – principer. Inte i tro, hypoteser, önskningar eller övertygelser.
Principerna räcker som förklaringsmodell för att förklara allting som vi behöver förstå när det gäller psykologi, exempelvis.
Livskraft + medvetande + tanke = upplevelse
Enkelt och sant.
Sammantaget skulle man alltså kunna säga att de tre principerna förklarar hur vi människor, i ena stunden kan känna ro, och i nästa stund känna oro, utan att någonting alls egentligen har förändrats.
Och, på samma sätt, hur vi ibland kan behålla vårt lugn, även om världen utanför kan komma i gungning.
Tanken är det som avgör skillnaden.
En ny tanke skapar en ny upplevelse.
Men… tanken är just bara en tanke.
Tankar ska varken hindras, bytas ut, förändras eller accepteras – endast förstås.
Tanken – en illusion – likt regnbågen.
Varje kapitel i den här boken har sin egen författare. Berättelserna skiljer sig således åt – de är personliga och självupplevda. Strukturen bortom orden är dock densamma från början till slut:
Även om upplägget varit gemensamt för alla författare, har texterna kommit att bli väldigt olika.
Dock finns en särskild form av samhörighet på ett djupare plan – inte bara mellan oss och författarna – utan också en samhörighet kring de insikter som är gemensamma för de som berättar. Insikter som visar att livet inte alltid är lika verkligt som det verkar vara.
– Det är nämligen fullt möjligt att leva ett liv med samma bekymmer som man alltid haft… men utan att det behöver bekymra en i någon nämnvärd grad.
Berättarrösten i ditt inre är den falskaste av vänner.
Så pass falsk… att den inte ens finns.
– Sofia Pihlsgård
Min oro och rädsla för saker och ting började redan i förskoleåldern. Som liten var jag exempelvis livrädd för att kräkas. Om någon var sjuk på min förskola, gjorde jag mig själv ”sjuk”. Paniken över att se kompisar på avdelningen kräkas fick mig att må så dåligt att jag bad mina pedagoger att ringa efter min mamma, så att hon fick hämta mig. Det resulterade i att en något irriterad mamma Ulla fick hem en ”frisk” dotter. Jag minns att jag var så nöjd över att få komma hem och slippa vara kvar på förskolan där det ”sjuka” fanns.
Mina rädslor för sjukdomar blev större, jag trodde på mina tankar och jag utvecklade svår OCD. Min OCD blev bara värre ju äldre jag blev. Ett exempel på hur mina tankar kunde ställa till det för mig var när jag som 23-åring läste i Utrecht, i Holland. Holland är ett mycket drogliberalt land och jag började se potentiella risker överallt. Jag hade ju lärt mig att om man till exempel råkade sticka sig på en oren spruta kunde man bli smittad av HIV. Efter en utekväll med vänner satt jag i baksätet på en taxi. Plötsligt tycker jag att det sticker till. Jag tänkte: ”Tänk om det var en spruta jag stack mig på!” Jag tittade efter och såg såklart ingen spruta i taxin. Väl hemma fick jag ändå för mig att det var nog en spruta ändå. Nu har jag kanske blivit smittad av HIV, var min nästa tanke, en tanke som jag dessutom trodde på, panik!
Två veckor efter taxiresan fick jag en infektion i kroppen och då blev jag ännu mer övertygad att jag blivit smittad av HIV. Jag hade ju läst att man som HIV-smittad kan få en infektion ca två veckor efter smittotillfället. I mer än två års tid gick jag sedan runt och trodde att jag skulle dö. Att jag hade fått HIV, att jag sedan smittat min dåvarande pojkvän. Jag var så orolig, rädd och fylld av ångest över att mitt liv snart skulle vara över. Jag vågade inte heller följa mina känslor och bryta upp förhållandet. Jag hade säkert smittat honom och om jag gjorde slut så kunde ju han träffa en ny tjej, och råka smitta henne. Då skulle det vara mitt fel! Mitt liv var verkligen mörkt och svart under denna tid.
När jag var 25 år kom jag i kontakt med en psykolog som diagnostiserade mig med OCD. Jag fick antidepressiv medicin och började efter ett par månader i KBT. Efter ett tag började jag må så mycket bättre, men den där sista pusselbiten saknades. Jag blev fortfarande skrämd över mina hemska, jobbiga och fruktansvärda tankar. Inte lika skrämd som innan, jag kunde ändå förstå att tankarna spelade mig ett spratt. Rädslan över att skada någon medvetet eller omedvetet har varit ett återkommande problem i mitt vuxna liv. Som utbildad förskollärare och även senare som förälder med ansvar för andra, gjorde att dessa tankar började uppta allt mer plats i mitt liv.
Vad jag inte visste då är att tankar bara är illusioner för stunden. Istället trodde jag verkligen att det var något allvarligt fel på mig. För tänker man så här mycket på att skada andra, så är man nog sjuk på riktigt. Ångesten över detta gjorde att jag blev sjukskriven och jag gick ner till 75 % i arbetstid som förskollärare under ca 2,5 års tid.
I augusti 2016 bestämde jag på egen begäran att testa att arbeta heltid igen. Jag märkte att jag klarade av att arbeta heltid som förskollärare.
Tankarna malde på och jag hade svårt att sluta ta mitt tänkande på allvar. I stora delar av mitt liv har jag försökt att vara alla människor runt omkring mig till lags. Det jag har märkt är att det inte går, hur mycket jag än har ansträngt mig för att vara omtyckt. Jag har då alltid trott att det varit mitt fel, att jag inte var tillräckligt bra eller tillmötesgående i mitt sätt att vara. Det blir lätt en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Samma period som jag började arbeta 100 % fick jag chansen att skriva en barnbok om en nallebjörn som fastnat i sina tankar och handlingar, precis som jag hade gjort. Med boken ville jag ge hopp till barn som fastnat i fluffet. Barnboken riktar sig till barn mellan 9-12 år. Boken kom ut i september 2019 och heter ’Izas hemlighet’.