Det finns människor som för en kamp mot orättvisor, för de svaga och som alltid har ett öppet och varmt hjärta. Som bryr sig om sina medmänniskor. Jag känner stor ödmjukhet inför sådana människor.
Evah Marcus
© 2019 Evah Marcus
Omslagsutformning: BoD – Books on Demand GmbH
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-7851-443-4
Innehåller en beskrivning och ett förtydligande, om vad ett övergrepp egentligen är. Var gränsen går och hur vi skulle kunna göra istället. Den innehåller också en del korta berättelser med ordväxlingar mellan människor, där jag ger exempel på samma konversation, men där det i ena fallet är övergrepp men inte i det andra. Detta för att lättare förstå skillnaden. Att vi genom ett medvetet ordval, kan slippa att såra och skada i onödan. Hur vi på ett enkelt sätt, kan säga det på ett bättre sätt.
Denna del består av, ett flertal berättelser om människors livsöden. Berättelser, som när de läses, kan upplevas som mycket starka. Tanken är, att du i ditt hjärta kommer känna, var det förekommer ett övergrepp och vilken typ av övergrepp, som finns där. Varje berättelse inkluderar minst en typ av övergrepp.
Många anser sig ha rättigheter. Rättigheter som föräldrar, chefer, syskon, partner, barn, släktingar etc. De så kallade rättigheterna gör, att det i det tysta, misshandlas ett stort antal människor dagligen. Jag kallar detta för övergrepp. Vi talar då inte bara om barn, utan även om vuxna.
Det här är skrivet, för att ge en inblick i och att få upp ögonen, för vad ett övergrepp egentligen är. Få människor, att vilja tänka till. Vill här också påvisa, att övergrepp inte bara är av det traditionella slaget, det vill säga fysiskt, utan mycket mera. Vi har en tyst värld, där människor inte talar om det, men där de ständigt utsätts på ett eller annat sätt. Där det plågar dem var dag och var minut.
Min förhoppning är, att här kunna guida läsaren i en resa, där offrets roll och känslor speglas för att därigenom ta ställning till, om det känns som övergrepp eller inte.
Jag hoppas också på att kunna skapa eftertanke, men även kanske en debatt. En debatt, där människor vågar berätta hur och vad de upplever och har upplevt. Hur ont det har gjort och därmed skapa en förståelse, för att inte fortsätta. Vi måste också lära oss, att vi faktiskt ofta fritt kan välja. Att välja bort och välja om. Vi har alla samma värde, oavsett var vi kommer från, hur vi ser ut, vilken fysisk eller mental kondition vi har. En sak har vi gemensamt, alla är vi människor. Alla med samma rätt, att leva i fred, kärlek, respekt, trygghet och harmoni.
Med denna bok, vill jag också öppna upp ögonen, för att vi faktiskt var och en av oss, kan ha utsatt någon annan för övergrepp. Det handlar inte om att vi är ondsinta. Snarare handlar det om, att detta ämne aldrig har tagits upp till diskussion.
Detta för att vi skall bli medvetna om, att det förekommer. Hur många föräldrar vill, medvetet skada sina barn? Hur många vill medvetet skada någon annan, överhuvudtaget?
Jag vill påstå, att nästan ingen vill göra det men ändå blir det så lätt fel och vi gör det så ofta.
Min tanke är inte att läsaren skall må dåligt och anklaga sig själv. Snarare skulle jag vilja uppmärksamma läsaren på, vad vi säger och på vilket sätt vi gör det. Hur vi påverkar de vi älskar som mest och hur vi istället kan skapa självständiga, tänkande och harmoniska människor. Jag tror att vi själva måste uppleva det, för att förstå. Vi måste få känslan inom oss, röra vid och röras av, för att på djupet inse, vad det handlar om. Så länge vi fortsätter att blunda, kommer ingen förändring, att komma till stånd. Därför är det min förhoppning, att med denna bok, bidra till just detta. Om jag så bara kan nå dig i hjärtat, har jag nått mitt mål med denna bok.
Borås
Evah Marcus
CERTIFIERAD KOMMUNIKOLOG
MÄNNISKA OCH MEDMÄNNISKA
Emeritus Professor, hjärnforskare
Hjärnforskaren Matti Bergström, professor emeritus i Helsingfors, säger, att hjärnan härstammar i utvecklingen från samma underlag (ektodermet)som huden, att båda utgör en gräns mellan individ och individens omgivning. Hjärnan är bara långt mera utvecklad.
Min tolkning av detta är, att huden är en förlängning av hjärnan och att hjärnan reagerar på samma sätt vid mentala övergrepp som vid fysiska. Vid kontakt med professor Matti Bergström säger han, att han själv inte har tänkt på det på det viset, men att detta ger helt nya aspekter på vissa sociala fenomen, vilket han också tror på.
Jag tror inte, att de flesta av oss är medvetna om det. Det innebär, att när vi blir utsatta för mentala övergrepp, reagerar hjärnan precis på samma sätt, som om vi har blivit utsatta för ett fysiskt övergrepp. Kanske kan vi se det som en revolutionerande upptäckt, som kommer föra oss framåt med stormsteg.
Om, detta är sanningen, kommer mycket av det vi trott på, att sättas på sin spets. Föräldrar som kanske inte gett sina barn en dask i baken, utan tröstat sig med att de aldrig har åsamkat sina barn fysisk skada, kanske inser att de istället gjort mentala övergrepp och kanske rent av i stor omfattning.
Ett övergrepp är, där någon tränger sig på, utan att du egentligen har givit ditt medgivande. Jag tror många människor har vitt skilda uppfattningar, om vad det är och självklart också var gränsen går.
En viktig aspekt i det hela är att man kanske inte skall blunda för, att vårt eget liv speglar de uppfattningar vi har och bär med oss. Dessa våra egna uppfattningar, talar om för oss, vad som är övergrepp eller inte. Även var gränsen går. Allt mindre vi själva blivit utsatta, allt lägre toleransnivå har vi. Det innebär, att vi är mer känsliga och därmed också reagerar snabbare. Det känns inte bra. Det är inte okej. Däremot, allt mer utsatta vi har blivit, gör att vi har en högre toleransnivå som kräver något utöver, det så kallade normala övergreppen vi är vana vid, för att vi skall reagera.
De största och mest förekommande övergrepp som sker, är just DU/JAG övergrepp. Det förekommer dagligen och hur många gånger som helst och det verkar inte ha någon ände alls. Vad är då min specifikation på övergrepp:
Alla övergrepp är DU/JAG övergrepp men det finns en typ av övergrepp jag gärna vill ägna en egen avdelning åt, då den verkligen behöver förklaras.
Den behöver komma i dager, så vi alla blir medvetna, om dess existens och enorma påverkan. Att den kanske inte alls, når den effekt vi förväntat oss, utan snarare tvärt om. Den skadar våra medmänniskor men även oss själva, när vi blir utsatta. Detta sker dagligen utan, att vi är medvetna om det. Det är en form det knappast talas om. I alla fall inte inom termer övergrepp, trots att det är det. Detta kallas för DU/JAG -övergrepp. Det här är formen, som sannolikt används mest av alla övergrepp och komiskt nog, den mest förringade av dem alla, trots att dess skador och effekter kan bli förödande. Det övergrepp jag här talar om, är det mentala övergreppet.
Ett övergrepp, som tränger in i den andra människan, som giftpilar. Styr och ställer många gånger, mot den personens tankar och vilja. Den tränger sig på utan att fråga eller be om lov. Den kan såra djupt och den tar bort all form av integritet, från personen den utsätter. Den säger sig vara allvetande. Den säger sig veta exakt vem du är och vad du tänker, klarar eller känner. Den tar bort din fria vilja.
Detta använder människor dagligen mot och på varandra. Föräldrar talar om för sina barn och vet vad som är bäst för dem och långt efter att barnen har blivit vuxna. Vad vår omgivning tycker och tänker. Talar om för oss och vet hur vi skall göra. Allt detta är helt okej men det är sättet vi gör det på som avgör, om det blir till ett övergrepp eller inte.
Många människor kanske småler när jag skriver, att allt detta handlar om, att kunna skilja på Dig och mig.
– Klart, att jag vet skillnaden på dig och mig.
– Varför skulle jag inte det?
Det här blir ofta svaret och människor skakar samtidigt på huvudet och ser på mig, som om de just hade sett ett UFO.
Men frågan är, vet vi verkligen skillnaden? Det handlar om, att kunna skilja på dina och mina känslor.
Det handlar om, att ta ansvar för mina egna känslor, tankar, åsikter och inte överföra dessa på annan person, som en sanning.
Vill här nedan försöka förtydliga det hela genom ett antal korta exempel, så du som läser, får en möjlighet att kanske se det mer klart och tydligt. Kanske, är det lättare än du tror att förstå och min förhoppning är att du även kommer att känna igen situationer från ditt eget liv, där du har blivit utsatt eller där du trots din kärlek till en annan människa, helt ovetande ändå utsatt den andre, för ett övergrepp.
Så, hur var det nu?
Detta är du/jag övergrepp, där personen JAG påstår MIG veta:
VAD SOM ÄR BÄST FÖR DEN ANDRE
VAD DEN ANDRE TÄNKER
VAD DEN ANDRA KÄNNER
VAD/VEM DEN ANDRE ÄR
VAD DEN ANDRE KLARAR ELLER INTE
VAD DEN ANDRE HAR GJORT
”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”
Skulle kanske i detta fall kunna hjälpa oss.
Nåväl, här följer små berättelser;
Sonja var på besök hos sin dotter Lena. Barnbarnen Lasse och Lillan var också hemma. Middagen var precis klar när Sonja kom och hela familjen samlades runt bordet. Lasse och Lillan började genast bråka med varandra. Lena lät dem hållas, blandade sig inte i men däremot började Sonja förmana henne:
– Du måste säga ifrån förstår du väl!
– Jag tycker de kan sköta detta själva!
– Men du skall inte ha, ouppfostrade barn. Om du släpper efter nu, kommer det att gå illa längre fram. Du som förälder skall lära dem, hur de skall uppföra sig.
– Jag delar inte din åsikt där.
– Jaja, men du skämmer ut både dig själv och mig. Andras barn kan uppföra sig. Tänk också på, att jag är äldre och vet hur man fostrar barn. Du kommer se, att jag har rätt men kom inte och beklaga dig sedan.
ALTERNATIVT
– Jag blir så irriterad när jag hör på deras kiv. Jag tycker du borde reagera?
– Jag tycker de kan sköta detta själva.
– Ja jag anser inte, att du fostrar dina barn som man skall göra.
– Jo, det anser jag att jag gör fast vi kanske inte tycker likadant, du och jag.
– Nej, det verkar inte så men jag är rädd för, att de kom-mer få problem fram över, om de inte fostras med en fast hand.
I det första fallet, blandar sig Sonja i barnens fostran. Hon anser sig veta vad som är bäst, för alla parter. Hon accepterar inte Lenas vilja eller tankar och de enda sanningarna, är hennes egna.
I det andra fallet uttrycker Sonja sig på ett annorlunda sätt. Varför hon känner som hon gör men lägger inte över skulden på Lena. Hon tar här ansvar för sina känslor och erkänner dem som sina egna och inte som generella sanningar.
Edvin hade haft bekymmer med sura uppstötningar, så han skulle idag iväg, till en gastroskopi. Det innebar, att de skulle föra ned en tjock slang genom munnen och ner i magsäcken, för att se om slemhinnan där var skadad. Han satt nu på britsen med sköterskan och läkaren framför sig. Han har fått bedövningsspray i halsen för att kräkreflexerna inte skulle sätta igång. När han ser slangen, får han panik. Den är ju hur tjock som helst, tyckte han. Läkaren ber honom gapa och han skall svälja, när läkaren ger tecken, för att slangen skulle komma ner. Han sväljer, men det var oerhört svårt. Halsen sade stopp. Han försökte om och om igen. Läkaren blev irriterad och säger med barsk röst:
– Svälj!!
När slangen väl var nere, skulle det pumpas luft i magsäcken och det gjorde så fruktansvärt ont, så Edvin började högt ge tecken ifrån sig, att läkaren skulle sluta. Det enda han fick ur sig var konstiga ljud:
– Hmmmm
– Sätt fart nu. Det går fort, svarade läkaren
– Hmmmm, stönade han igen!
Läkaren slutade inte. Edvin började få tårar i ögonen men det hjälpte ändå inte, för läkaren bara fortsatte. Då tog Edvin tag i läkarens arm och försökte få honom att dra ur slangen. Men läkaren fortsatte och sa:
– Jag är läkare och jag vet vad som är bäst för dig, så sitt still och bete dig vuxet. Det här gör inte ont.
Till slut tog Edvin ett tag i läkarens ben varpå läkaren skrek:
– Lägg av!
– Ooooo försökte Edvin få ur sig, då slangen tog bort all förmåga att tala.
Edvin höll ett fast grepp, så till slut avslutade läkaren undersökningen. Han vände sig mot Edvin och sa:
– Du måste förstå, att vi läkare vet vad som är bäst för patienterna. Det är nog bra för din egen del, om du slutar med att bete dig hysteriskt. Du försvårar bara vårt arbete.
Läkaren skrev i journalen, att patienten var totalt omedgörlig.
ALTERNATIVT
– Svälj!
När slangen väl var nere skulle det pumpas luft i magsäcken och det gjorde fruktansvärt ont. Edvin började högt ge tecken ifrån sig, att läkaren skulle sluta. Det enda han fick ur sig var konstiga ljud
– Hmmmm
– Oj då, gör det ont? Om ja, nicka svarade läkaren.
Edvin nickade, varpå läkaren helt stannade upp. Han fortsatte genom att säga:
– Jag förstår, att det kan vara både obehagligt och göra ont. Om vi stannar upp ett tag och du nickar, när jag kan fortsätta. Är det okej, att vi fortsätter då?
– Hmmmm
Edvin nickade. Tack vare detta, kunde hela undersökningen fortgå och få ett slut.
I första fallet, var det ett rent övergrepp. Läkaren lyssnade inte alls på Edvin utan ansåg sig veta, vad Edvin klarade eller inte. Han kränkte också Edvin genom att i journalen döma ut honom.
I andra fallet kände Edvin, att han själv kunde påverka situationen. Han kände medkänsla från läkaren och därmed växte hans förtroende för honom. Undersökningen lyckades och båda parter var nöjda
Ulf och Peter är ute på en golfrunda tillsammans. De har slagit ett visst antal hål och börjar bli både svettiga och trötta. De stannar upp, tar en dricka medan de i tysthet funderar. Pausen avbryts av att Ulf tar bollen och lägger ned den, samtidigt som han plockar upp en järnfemma. Han håller klubban en stund och fokuserar sig men avbryter plötsligt slaget, Peter kommenterar:
– Aha, du tänkte slå ett halvhårt slag men sedan kom du på, att du kanske borde byta klubba.
– Nej, det var inte alls vad jag hade i tankarna.
– Jo, det var det visst. Tror du inte jag vet, va? Försök inte lura mig nu.
– Nej, jag tappade bara fokus.
– Det gjorde du inte alls det. Du tänkte som jag sa men nu kommer du säkert köra med samma klubba, bara för att inte ge mig rätt.
ALTERNATIVT
– Aha, vet du vad jag tror du tänkte?
– Nej!
– Att du kom på att du hade fel klubba och tänkte byta ut den innan du slår.
– Nej absolut inte. Jag tappade bara fokus och då får jag börja om igen.
– Jasså, jag fick för mig, att du tänkte som jag sa.
– Okej, men så var det inte min herre. Så där hade han fel.
I första alternativet påstår sig Ulf veta, vad Peter tänker. Lyssnar inte alls på Peters förklaringar. Ser dem som lögner.
I det andra alternativet, berättar han för Peter, vad han själv tror och uppfattar. Ger därmed Ulf en möjlighet, att berätta om han kände rätt eller fel.
Sven och Kerstin hade haft samma bil ett antal år nu. Sven hade åkt iväg på morgonen för att besiktiga och kom precis innanför dörren när Kerstin ropade:
– Nå, hur gick det?
– Det gick bra men jag tror nog det är sista gången den går igenom.
– Det där säger du bara. Tro inte, att jag inte vet vad du tänker och varför du säger så.
– Jasså, och hur tänker jag då?
– Du vill köpa en ny bil!
– Men om jag vill köpa en ny bil, skulle jag väl säga det eller hur?
– Nej, det vågar du inte, utan du försöker lura mig, att den knappt klarade besiktningen, för att du skall få din vilja fram och ta sparpengarna till en ny bil.
– Men Kerstin, sluta nu! Det där är inte sant.
– Nej jag vet precis vad och hur du tänker. Du tror att du är smart nu men den gubben går inte.
Han reser på sig och går ledsen därifrån.
ALTERNATIVT
– Nå, hur gick det?
– Det gick bra men jag tror nog, att det är sista gången den går genom.
– Jag tror bara du säger det, för att kunna köpa en ny bil.
– Nej, det gör jag inte, för då hade jag sagt det. Vad grundar du dina tankar på?
– Jo, jag trodde du såg en chans nu, att ta sparpengarna och köpa just den bilen, du har kikat på.
– Men Kerstin, sluta nu.
– Okej, men det var så, jag trodde du tänkte.
Återigen, i det första fallet anser hon sig veta, vad han tänker och lyssnar inte till vad han svarar. Han har ingen chans, att bemöta henne.
I det andra alternativet förklarar hon vad hon tror att han tänker men lyssnar och bemöter hans svar. Hon tar ansvar för sina egna tankar om honom.
Magnus och Matilda har varit ett par under ett års tid. Det börjar knaka i fogarna och deras åsikter går mer ofta och oftare isär. De har precis kommit hem från en fest hos gemensamma vänner, där värdinnan Kristina, hade visat ett stort intresse för Magnus, som Matilda uppfattat det.
Knappt hade de kommit hem förrän Matilda säger:
– Det var väldigt vad Kristina verkade intresserad av dig då.
– Nej, jag tyckte hon behandlade mig som alla andra.
– Du, jag såg vad hon gjorde och du har varit så tyst och tillknäppt sedan dess, så jag vet nog att du har känslor för henne.
– Nej, inte mer än för vem som helst.
– Jag känner dig och vet att du har sådana känslor för henne. Säg inget annat.
– Men vad grundar du det på?
– Jag ser väl, hur du beter dig. Du är ju deprimerad. Du vill hellre ha henne än mig. Men hon, är inte ledig. Du ångrar att du valde mig
– Sluta nu! Det är inte sant.
– Jag vet att du känner så. En kvinna bara vet, att så är det bara.
ALTERNATIVT
– Hm, jag tyckte Kristina verkade vara intresserad av dig.
– Nej, jag tyckte nog hon behandlade mig, som alla andra.
– Jag upplever, att du blev så tyst och tillknäppt. Jag tror, att du har känslor för henne.
– Nej, inte mer än för vem som helst.
– Jag är rädd för, att du har andra känslor för henne men att du inte vågar säga något.
– Varför tror du det?
– För du har varit tyst och tillknäppt och då tror jag, att du hellre vill vara med henne, än med mig. Jag tror du har ångrat dig, att du valde mig.
– Sluta, det är inte sant!
– Jag känner det så. Jag är så rädd, för att du älskar henne och inte mig.
– Min lilla tokfia där!
I första alternativet hade Matilda redan sin uppfattning klar om vad det handlade om. Magnus hade ingen möjlighet att ens göra sin röst hörd. Han var redan dömd.
I andra alternativet lyssnade Matilda samtidigt som hon uttryckte hur hon uppfattat det och hur orolig hon var. Magnus blev inte anklagad, utan fick en möjlighet att svara för sig och kanske blev de orden även till tröst för Matilda.
På en arbetsplats utspelas följande. Det hade utannonserats en tjänst och två av de anställda hade sökt den. Svaret skulle komma upp på en anslagstavla vilket det också gjorde. Anslagstavlan var placerad på väggen på väg till fikarummet och ingen kunde undgå, att gå förbi den. Petter som var en av de sökande blev ståendes framför tavlan. Runt honom stod ytterligare sju kollegor men också hans rival Stefan. Det räckte, när han såg Stefans min, då insåg Petter, att han själv inte var vinnare, i denna fråga. Stefan tittar på Petter och säger:
– Jaha ja, då var tjänsten min då!
– Grattis!
– Du får söka något annat istället, för som du ser, blev den min.
– Ja, jag ser det men jag är inte säker på, att jag vill söka något annat. Kan nog vara kvar där jag är.
– Det där säger du bara för, att du är sur nu. Du blev ledsen och besviken, när du inte fick den.
– Nej, jag är inte ledsen eller besviken. Må bäste man få den.
– Du är sur nu. SUR!
– Spelar väl ingen roll tydligen, vad jag svarar här.
– Så där ja, så säger en sårad man!
ALTERNATIVT
– Jaha då var tjänsten min då
– Grattis!
– Du kanske kan söka något annat istället?
– Jag är inte säker på, att, jag vill.
– Jag tror du säger så för att du blev ledsen och sur nu.
– Nej, jag är inte ledsen eller besviken. Må bäste man få den.
– Jag tror ändå att du är sur nu.
– Nej inte sur, bara eftertänksam.
– Jag tror ändå att du är lite putt nu, men jag kan ju ha fel.
I det första fallet, provocerar Stefan, Petter. Han påstår sig veta exakt, vad som händer inom Petter. Vad han känner. Dessutom talar han också om vad, han skall göra. Spelar ingen roll vad Petter än säger, för Stefan anser sig redan veta.
I andra fallet lyssnar Stefan, på vad Petter säger. Stefan tar ansvar för sina egna tankar om hur han trott Petter reagerat. Stefan ger därmed också Petter utrymme, att försvara sig.
Benke är en 17 årig ung man. Han går på gymnasiet och är snart på väg att avsluta ekonomisk linje. Benke är en kille som är introvert men samtidigt en konstnärssjäl. Han har en harmoni i sig själv som inte många ungdomar har. En kväll när familjen samlats för en kvällsfika ser modern lite uppjagad ut och säger: