Av Kicki och Gunnar Lidén:
Ett dussin russin 2007
Sånger från balkongen 2014
Grekiska Livstycken 2016
Ostmästaren i Poligny 2019
Av Gunnar Lidén
Under tamarisken 2016
Grekisk sallad 2017
Halvt kilo rött 2017
Omvägar hemåt 2017
Körsbärsträdet snöar 2018
Rörlighetens gränser 2019
© Texter, teckningar och layout: Gunnar Lidén 2020
Omslag och grafisk form: Gunnar Lidén
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 9789180072656
Kulturstugan
Olsätersgatan 116
65468 Karlstad
gunnar@kulturstugan.se
www.kulturstugan.se
På återseende säger vi när vi har mött någon som vi gärna vill träffa igen. Hälsningen rymmer en förhoppning om att livet fortsätter och gamla relationer håller ännu ett tag.
Under 2019 rullade livet på ganska likt som det brukar. Vi båtluffade i augusti mellan grekiska öar i Egeiska Havet från Ikaria och Samos i norr till Symi och Rhodos i söder. Det blev många återseenden bland gamla vänner.
2020 började med en kris som förändrade allt. Coronapandemin tvingade oss att tänka om och lära oss att se på livet med nya ögon. Vi blev både mer ensamma och kom närmare varandra. Våra resor blev inställda och vi började längta ut till skogar och sjöar. Vi fick tid att lära känna oss själva på ett nytt sätt och vi gjorde återblickar till gamla tider som vi hade glömt. Vi ville återse det som inte längre finns och som har format oss till de människor vi är.
Dikterna och teckningarna i Återseende handlar om att minnas det som var för att kunna hoppas på det som ligger framför.
Karlstad i september 2020
Gunnar Lidén
Vid kanten av den svarta Klarälven
står dottern under blomsterbågen
hand i hand med sin älskade
Bröllopsmusik ekar mot andra stranden
fyller hjärtats innersta kammare,
spelar kärlekens varmaste melodier
Om några veckor ska hon fylla tjugonio
livet flyter fort med stor kraft
Klarälven strömmar lugnt förbi
Hon är på väg mot det stora havet
för att bli ett med oupptäckta världar
där nya horisonter vaknar i gryningen
Gräsvägen ner till sjön är nyklippt
ormarna gömmer sig utom synhåll
stranden är rensad från kvistar
badflotten flyter med en mås
som helst vill ha den för sig själv.
Årets första bad är det svåraste
och samtidigt det bästa.
Vattnet är alltid för kallt i juni
samtidigt så lugnt och lockande
som en stor svart säng att vila i.
Jag behöver ett barnbarn
att hålla i handen när jag går i
annars blir jag stående och funderar
över hur stadig bottnen är
och om vattnet är brunt eller klart
för att inte tala om temperaturen.
Allt det där bryr sig inte barnet om
när vi tillsammans går ut i sjön
för att uppleva hur det är att flyta
och simma rakt in i sommaren.
Hon sjunger om det äldre paret
som tar med sig kaffekorgen
ner till en heldag i tvättstugan
för trapporna är tunga
och de har all tid för varandra.
Hon sjunger om vardagskärlek
som talar högt till den halvdöve
och gestikulerar till den halvblinda,
de förstår varandras händer
och de har all tid för varandra.
Hon sjunger om meningen med livet
när tiden står stilla mitt i bruset
och vardagen lyser i alla färger
där det finns ett kärleksfullt möte
och de har all tid för varandra.
Vägen till grottan i berget
var inte röjd på många år,
spången över bäcken var trasig
och vägvisarna hade fallit ner.
Vi såg den branta bergsväggen
resa sig ur granskogen
tog oss över rinnande vatten,
klättrade över stenblocken
och blev stående vid ingången.
Där kom berättelserna emot oss.
Klöven från den vilsegångna kon
som fastnat i grottöppningen.
Björnen som sovit vintersömnen
och vaknat vid människobesök.
Skolklasserna på vårutflykt
kunde berätta hemska historier
om luffares tillfälliga bostad
i grottans stora svarta salar.
Ingen av oss ville krypa in
i bergets kalla mage
där berättelserna säger
att några aldrig återvänder.
-Ta emot mig när jag simmar!
säger barnbarnet till morfar
som står och fryser i julivattnet
just när solen går i moln
och det blåser över Glafsfjorden.
Några dagars envis utvind
drog med sig varmvattnet
söderut till Skasåsbron
där det inte gjorde någon nytta,
fyllde badviken med bottenkyla
-Ta emot mig, morfar!
Det var inte länge sedan
som hennes mor ropade så
och jag tog emot första simtagen
i en annan sjö, i en annan tid.
-Ta emot mig när jag simmar,
viskar jag till sommarsjön,
tar mina armtag under ytan
och allt blir tyst och ljust.
Det mörka vattnet bär mig.
Fingertopparna rynkades som russin
efter en halvtimme i poolen,
28 grader i vattnet och 40 i luften
under kupoltakets eviga sommar.
Jag simmar bröst och på rygg
i 54 kubikmeter klorerat vatten,
väger nästan ingenting alls
och rör mig som en abborre.
På badstegen åldras jag tio år
benen blir blytunga och stela
armarna drar upp den gamla kroppen
blöt, skrynklig och ynklig.
Själen återvänder ner i fostervattnet
där åldrandet går baklänges
med hälarna först på badstegen
och gälarna lätt utvikta.
Längs med kanalen där båtarna går
sitter en kille och metar.
Kroken är kastad dit abborren står,
fiskmåsen spanar och letar.
Somliga metare badar i ljus
andra är helt bakom flötet.
Somliga hus är bara ett hus
andra är rum för ett möte.
Slussvaktarstugan bjuder oss på
kaffe och samtal om orden.
Många får sitta och några får stå,
böckerna vandrar kring borden.
Kunde ej fatta hur detta gick till,
vem skulle nappa på kroken?
Några har fångats och veta de vill
vad som var syftet med boken
Någon har ryckt i den lina jag bär
så att jag snabbt drog tillbaka.
Andra har agnat min bokkarriär
med en bit nybakad kaka.
Tre symfonier på tre månader
skrev Wolfgang Amadeus Mozart
under en av sina sista somrar i livet
efter en lång paus i komponerandet.
Vid 35 års ålder var det som om
hela livet skenade upp i himlen
med de vackraste lyckotonerna
och den sorgsnaste dödsmässan.
Hans musik spelades av en orkester
inne i hans galopperande hjärta,
hans själ grät och skrattade
så att tårarna rann nerför kinderna.