Tomas Lydahl och Dennis Westerberg
Medförfattare:
Alexander Svensson, Anette Sandberg, Christina
Åkerberg, Eva Persson, Evelina Ehrnlund, Joakim
Rasmussen, Johan Östberg, Lars Johansen, Maria
Andersson, Niklas Ölmestrand, Olle Hedberg, Philip
Frising, Rebecca Järveskog och Tina Eriksson
© 2020 Tomas Lydahl & Dennis Westerberg
Omslag: Immaculate Studios
Textbearbetning och sättning: Nina Koivumäki
Ytterligare medverkande: Alexander Svensson, Anette Sandberg,
Christina Åkerberg, Eva Persson, Evelina Ehrnlund, Joakim
Rasmussen, Johan Östberg, Lars Johansen, Maria Andersson,
Niklas Ölmestrand, Olle Hedberg, Philip Frising, Rebecca
Järveskog och Tina Eriksson
Förlag: BoD – Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD – Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 9789180073158
Så blev jag fri från surret i skallen
I din hand håller du just nu en bok som ger dig en chans att leva ett liv med stillhet i sinnet, trots att världen utanför kan vara fylld av buller och bång – en möjlighet att känna frid, på insidan, oavsett vad som pågår runtomkring.
Boken presenterar 14 hoppfulla berättelser som visar hur stillsamt livet faktiskt kan vara, även om just stress, press och påfrestningar har en benägenhet att dyka upp när vi minst anar det.
Alla människor upplever nämligen besvärligheter, belastningar och bekymmer, lite då och då. Sådant tillhör ”livets teater”. Att vandra omkring på denna jord innebär att man får ta del av oinbjudna händelser. Krämpor, olyckor och tragedier ”angriper” oss alla, i tid och otid.
Dock är det inte tvunget att vi behöver trassla in oss i vårt tänkande, bara för att omständigheterna runtomkring upplevs som tilltrasslade. Inte nödvändigtvis i alla fall. En inre balans ger oss nämligen andra alternativ.
Hur skulle det vara att leva ett liv med frid i sinnet, oberoende av allt surr utanför? Detta, utan att behöva blunda för orättvisor och förtryck.
Att kunna ställas inför problem och utmaningar, utan att alltid, instinktivt reagera med ilska, irritation och besvikelse – att kunna behålla lugnet, och se klart på tillvaron, trots att världen gungar emellanåt.
Tänk att kunna vara den bästa versionen av sig själv – att vara sansad och behärskad utan att behöva lamslås av rädsla, ängslan eller panik.
Att äntligen bli fri från surret i skallen, alltså.
Så… ge den här boken en chans.
Du kommer inte att ångra dig.
Tempo har blivit gud, och tidsbrist dess djävul.
Varken brådska eller förhalning har emellertid något utrymme i
det pågående ögonblicket.
Stillhet däremot.
Nu.
Så blev jag fri från surret i skallen är inte en enskild människas verk. Det är en s.k. antologi – som 14 personer gemensamt tagit fram. Var och en av dessa har formulerat sina egna, personliga livserfarenheter – i varsitt kapitel – som bildar en bok som ingjuter hopp i läsaren.
Bokens yttersta ambition är att bidra med ett helt nytt synsätt vad gäller de upplevelser som vi människor har i livet– att avslöja dem som lite mindre verkliga, än de verkar vara.
Med andra ord skulle man kunna säga att författarnas ord – vart och ett av dem – låter ”den nya psykologin” presentera sig för läsaren.
En psykologi som är insiktsbaserad, istället för åtgärdsbaserad.
Livet kan dock aldrig levas utan smärta.
Smärta ÄR en oundviklig del av att vara människa i denna värld. I detta skådespel. Men... det finns en slags lättnad och frihet, trots denna smärta. Inom själva smärtan rättare sagt.
Vetskapen om att upplevelsen – vilken den än är – är skapad av tanken i det pågående ögonblicket, ger denna lättnad... erbjuder denna frihet.
Om vi människor bara vore lite mindre rädda för de upplevelser som tar form i sinnet, skulle vi må så oerhört mycket bättre. Om vi bara hade lite mindre ängslan för att känna ängslan, skulle ängslan i sig kännas mindre ängslig.
Och... vägen dit... är att VETA vad denna ängslan egentligen är, hur upplevelsen skapas psykologiskt av tre enkla principer:
– Livskraften, Medvetandet och Tanken.
Och det är just dessa principer - dessa pusselbitar som psykologin tidigare saknat - som den här boken har för avsikt att lyfta fram.
Principerna pekar på faktum, som emellertid kan vara lätta att förbise.
Dock… när vi människor väl finner vårt innersta väsen – själva själen (hur flummigt det än må låta) – och låter denna ”formlösa del av att vara människa” få vara det den redan är, vår sanna identitet - vårt ursprungs-jag, så... kan vi låta djupet av oss själva – den inre värmen – få spridas upp till ytan och färga allt som vi är: vår hud, vår kropp, våra rörelser, våra ord och meningar, vår mening här på jorden.
Så snart vi återfinner vårt eget ursprungliga ursprung – ljuset som lyser ut genom ögonen – och låter detta ljus få växa, är vi fria att leva ett liv i balans och harmoni med oss själva och vår omgivning, vem vi än är, och vad vi än tar oss för.
Insikter kring detta får surret i skallen att tystna – för gott.
Vi är alla födda med sinnesfrid.
Vi är alla denna frid – som fabriksinställningen i att vara människa.
Vi är ett. Samma. Samma liv – livskraften.
Vi som tagit fram denna antologi, från idé till färdig produkt, heter Tomas Lydahl och Dennis Westerberg.
Vi står även bakom podcasten ”Tomas och Dennis podcast”, som samlar tusentals lyssnare varje månad. Till vardags arbetar vi som föreläsare, utbildare, coacher och författare.
Vi har båda studerat personlig utveckling i mer än 20 år, men upptäckte för några år sedan en helt ny inriktning inom det psykologiska fältet. En inriktning som var princip-baserad istället för teori-baserad.
Vi fann att en ökad insikt kring tre stycken ganska enkla principer var livsförändrande för oss båda, men också för mängder av människor som vi presenterade principerna för.
Kortfattat upptäckte vi att det egentligen finns tre metoder att skapa förändring – hemma eller på jobbet:
1. Att förändra yttre omständigheter, t.ex. arbetsbördan, arbetsmiljön eller kommunikationen.
2. Att förändra attityder, genom att programmera om sig själv och andra, via olika tekniker och metoder.
3. Att få människor att förstå hur de egentligen fungerar, psykologiskt, och på så sätt upptäcka att den bästa versionen av sig själva, alltid finns tillgänglig, bortom tänkandet som pågår.
Detta, oberoende av situation eller yttre omständighet.
Vi upptäckte att metod 1 och 2 oftast ger dålig effekt i det långa loppet, men att det tredje angreppssättet, alltid ger fantastiska resultat, som dessutom tilltar ju längre tid som går.
Och… att svaren som vi alla söker – hur man kan bli fri från det eviga surret i skallen, och istället uppleva djupare sinnesfrid, balans och inre harmoni – ligger närmre än de flesta vågar tro. Just nu… endast några få sidor bort.
De livsförändrande berättelser som den här boken bjuder på, syftar till att vara s.k. ”genvägar till välmående”. Som en slags guidning till insikter som gör verklig skillnad – på djupet.
Följ med på vår resa till sinnesfrid.
Sedan flera år driver vi - förutom vår podcast och en mängd andra projekt - också en egen utbildningsakademi, Tomas & Dennis Coach Academy.
Inom ramen för denna akademi, genomför vi två diplomutbildningar varje år, som syftar till att utbilda deltagarna till att bli s.k. 3P-coacher. Alltså att lära sig hur man guidar andra människor till välmående, utifrån tre grundläggande principer [mer om dessa principer inom kort].
Programmet handlar dock inte om oss, utbildarna. Nej, inte alls. Vi är bara värdar som arrangerar, strukturerar och kommer med inspel.
Programmet handlar om alla dem som är på plats och vad som händer när de knyter an med människor som de har något gemensamt med - sökare, som precis som du, som står inför både stora som små utmaningar i livet. Sådana som vi inte lyckats lösa, ensamma på vår egen kammare.
Programmet ger deltagare en möjlighet att utforska livets mysterier, tillsammans.
Tomas & Dennis Coach Academy gör dessa möten möjliga. Deltagarna är dock de verkliga hjältarna.
De kommer från hela landet och möter likasinnade, känner samhörighet och drivs av samma vilja att skapa förändring. Dels för sig själva, men också för människor runtomkring.
Efter tre månaders intensiva studier, med mängder av skratt och gråt, insikter och aha-upplevelser, samt oförglömliga stunder av tacksamhet, gemenskap och kärlek, har de således skrivit en bok, med syftet att göra skillnad.
Vi tackar våra underbara coacher och gästskribenter Alexander Svensson, Anette Sandberg, Christina Åkerberg, Eva Persson, Evelina Ehrnlund, Joakim Rasmussen, Johan Östberg, Lars Johansen, Maria Andersson, Niklas Ölmestrand, Olle Hedberg, Philip Frising, Rebecca Järveskog och Tina Eriksson för era fantastiska bidrag.
Det ursprungliga syftet med den här boken, är alltså att visa hur människans upplevelser av livet skapas psykologiskt i sinnet, via tre enkla principer, och att dessa insikter –i sig – ska väcka det inre välmående till liv, som egentligen alltid varit på plats, men som skymts av det täcke av tankar, som tagit form i psyket, efter en lång tids grubblande.
Livet är alltså en psykologisk upplevelse. Ingenting annat.
Det innebär att upplevelsen tar form i psyket. Ingen annanstans alls – via det tänkande som pågår.
Och att detta liksom ”händer av sig självt” – godtyckligt och slumpmässigt.
Andra människors upplevelser av livet, exempelvis, är omöjliga att förutspå. De innehåller en oändlig möjlighet av olika alternativ. Det är alltså fullt möjligt att uppleva vad som helst, närsomhelst. Inte ens den enskilda människan kan själv förutsäga upplevelsen i förväg.
Upplevelsen beror på tanken. Och tanken är egenmäktig. Alltid – den lever sitt eget liv så att säga.
En sak kan vi förutse emellertid. Och det är att varje människas upplevelse av livet just bestäms av det tänkande som pågår. Kopplingen är hundraprocentig. Som skugg-bilden som skapats av det som skymmer solen. De hör ihop... det som skymmer och själva skuggan.
Om någons tanke ändras, förändras också upplevelsen. Direkt. Utan fördröjning.
När någon beskriver sin upplevelse, är det egentligen sitt tänkande som framställs. Inte den s.k. "reella verkligheten".
Tanken är den variabel som måste till, för att en upplevelse ska kunna förändras.
– Tanken är sandkornet som bygger sandslottet.
Som ett kalejdoskop ungefär - ett rör med speglar som reflekterar glasbitar i olika färger för att skapa ett mönster. När man vrider röret ändras speglarna och glasbitarna och nya mönster tar form.
I livets spel, är det tanken som förändrar mönstret som upplevs. De är ögonblickliga, men tacksamt nog också övergående.
De tre principerna är livskraften, medvetandet och tanken.
Tre stycken elementära "naturlagar", som förklarar hur alla upplevelser som vi människor har i livet, skapas psykologiskt.
Principerna informerar oss om hur allting som vi ser, hör, smakar, luktar och känner tar form i medvetandet, som något vi kallar verkligheten.
1. TANKE
Tanke är den gåva som vi människor och andra varelser begåvats med, för att skapa subjektiva, tillfälliga bilder och ord i våra sinnen.
Insikten kring "det faktum att vi tänker" främjar mänskligt psykologiskt välmående oberoende av den specifika tanken som tänks – alltså det specifika innehållet i vårt tänkande.
Innan denna upptäckt sågs tanken bara som en av många aspekter i skapandet av människans upplevelser, snarare än den exklusiva källan.
Man trodde att "innehållet i människors tänkande" borde förhindras, förändras, eller avlägsnas.
Upptäckten av "tanken som princip" vittnar istället om att fokus skall ligga på "det faktum att den som tänker är själva tänkaren" än att koncentrera sig på vad som eventuellt tänks.
2. MEDVETANDE
Medvetande väcker tanken till liv via våra fem sinnen.
Innan denna upptäckt trodde vi att våra sensoriska data, vår upplevelse av livet, kom från saker och ting utanför oss själva, såsom livsförhållanden och händelser.
Principen om medvetande förklarar varför tankar inte ser ut som tankar, för den som tänker, utan snarare som en oberoende, fristående verklighet som uppfattas av sinnena precis som en kamera fångar en scen.
Men… när vi människor upptäcker medvetandets natur, har vi lättare att låta bli att förlora oss i upplevelsen, och således inte behöver överreagera på den.
Det gör oss mindre reaktiva kring det som upplevs i stunden.
3. LIVSKRAFT
Livskraften är den kreativa resurs, essens och intelligens, som ger upphov till allt liv.
Livskraften är "strömmen som gör att lampan lyser".
Innan denna upptäckt sågs "livskraften" inom psykologin ofta synonymt med hjärnan, begränsat till hjärnans analytiska och minnesbankförmåga.
De tre principerna har bidragit till en ny sorts psykologi, genom att visa att livskraften, är av en "formlös natur" snarare än biologisk. Och att livskraften är källan till allt liv och den grundläggande intelligensen, visdomen bortom livsupplevelsen.
Att upptäcka livskraften, får oss att inse den ursprungliga gemenskapen mellan människor – att vi alla är samma. Det väcker oss till kraften och potentialen för universell intelligens och ger oss friheten och de resurser som följer med att uppleva en del av något större än oss själva.
Varje kapitel i den här boken har sin egen författare. Berättelserna skiljer sig således åt, de är personliga och självupplevda. Strukturen bortom orden är dock densamma från början till slut:
1. Så här var mitt liv förut.
2. Så här upptäckte jag principerna.
3. Så här blev mitt liv sedan.
4. Det här är vad principerna fick mig att förstå.
Även om upplägget varit gemensamt för alla författare, har texterna kommit att bli väldigt olika.
Dock finns en särskild form av samhörighet på ett djupare plan – inte bara mellan oss och författarna – utan också en samhörighet kring de insikter som är gemensamma för de som berättar. Insikter som visar att livet inte alltid är lika verkligt som det verkar vara.
Berättarrösten i vårt inre är nämligen den falskaste av vänner.
Av två skäl:
1. Ingenting av det som sägs, är på riktigt. Berättarrösten ljuger. Alltid.
2. Berättarrösten är så pass falsk… att den inte ens… finns. Falskare än så går det inte att bli.
Vad sa han? Jag fick stoppa podden och kände i hela kroppen att detta var sant, men…?
”Det är ingenting du behöver göra för att må bra eller läka, bara förstå tanken och hur våra upplevelser och känslor skapas. Alla våra känslor kommer från vårt eget tänkande för stunden, som dyker upp inifrån oss om oss själva, andra eller om våra omständigheter. Vi är inte det vi tänker, vi är den som tänker.
Tankar kommer och går och ger oss känslor som också kommer och går, om du inte tar dem på allvar och försöker hålla fast eller försöker få bort dem. Under ytan av alla upplevelser är vi allt och har redan alla resurser vi behöver som vi försöker sträva efter, söka efter, läka oss till såsom välmående, sinnesfrid, självkänsla, självförtroende och kreativitet.
Det som skymmer och begränsar oss är det tänkande som pågår och som vi oskyldigt tror på och tar på allvar och vi försöker förändra tanken, känslan, oss själva eller våra omständigheter. Det förflutna existerar inte nu, det enda du kan uppleva är en tanke om historien och det är den som ger känslor. Det är stor skillnad på att uppleva det förflutna än tanken om det. Det förflutna är över.
Vad är en tanke? Ingenting! Kan du fånga denna tanke? Nej! Vad ska vi göra med detta ingenting men som känns, när det kommer till vårt medvetande och vi får en upplevelse? Ingenting… men förstå hur upplevelsen och känslorna skapas i varje ögonblick av NU. Då är det mer okej att tänka och känna vad som helst, när vi vet var det kommer ifrån och att det går över av sig själv”.
Det var vad jag ”hörde” Dennis Westerberg säga i en podd som jag lyssnade på. Någon dag senare lyssnade jag vidare på en föreläsning om psykisk ohälsa på YouTube, ”Psyket är alltid friskt, oförstörbart”, av samma man och hans kollega Tomas Lydahl.
För första gången kände jag verklig frid och förstod vad som hade gått snett i mitt liv, men samtidigt rätt. Det var 180 grader tvärtom mot vad jag och de flesta människor trott och tror på. När jag avslöjade tankens natur och var våra upplevelser kommer ifrån var det provocerande till en början, sen bara hoppfullt.
Nyligen hade jag avslutat en kurs med yoga och meditation. Det var skönt med övningar för kropp och själ. Men ryggen värkte fortfarande och den jagande känslan fanns kvar inom mig, om mina tankar om mig själv och känslan av att det var något som inte stämde.
Det var en befrielse för mig med det nya perspektivet om de tre principerna, varav den första är livskraften (sinnet), som pekar på att vi är vid liv och har en kraft inom oss som alltid finns där och visar oss vägen.
De andra principerna är medvetandet (psyket) och tanken som pekar oss i en helt ny riktning om var våra upplevelser kommer ifrån och hur vi fungerar mentalt.
Inget behöver göras, inga verktyg eller metoder krävs för att få sinnesro och välmående när vi förstår och får insikter om att vi är och har allt och vad som skymmer nuet. Vi gör då det vi tycker om och tillåter oss att vara i nuet, som är det enda som finns.
Känslan visar oss vägen. Missförståndet som uppstår när vi inte mår bra är att vi tror att det behöver göras något för att komma till sinnesro och välmående.
De tre principerna visar hur vi fungerar psykiskt. De visar oss att ju mer vi försöker göra något åt surret i skallen eller den obehagliga känslan, desto längre tar vi oss ifrån det vi egentligen strävar efter; sinnesfrid och välmående.
Vi har en ständig aktivitet av tankar som ger inre röster om oss själva och omgivningen. Känslor blossar upp och vi vill göra något för att förhindra det vi inte tycker om. Enkelheten och lättheten infinner sig av sig själv när insikten kommer. Då förstår vi hur våra upplevelser skapas och det inre jagandet och dess beteende suddas ut.
Innan förståelsen
Så länge jag kan minnas har jag haft en tärande känsla av att jag är och gör fel, vilket gav mig prestationsångest och en känsla av att jag behövde vara och göra på ett speciellt sätt.
Jag hade ofta ont i magen, vilket senare blev ryggproblem som kom och gick. Jag ville bort från den obehagliga känslan som jag kände mig jagad av. Till en början försökte jag komma bort från att må dåligt genom kroppsfixering och kontroll över maten, som senare utvecklades till bulimi.
Dessa beteenden gjorde att jag mådde bra för stunden men ännu sämre med mig själv efteråt och det väckte skam. De lösningar som hjälpte mig för stunden blev ett problem som gav mig ännu mer ångest, den jag från början ville bort ifrån genom att använda lösningarna.
Nu hade jag ett ”beteendeproblem” som från början var oskyldiga lösningar när jag mådde dåligt, som nu gav starka känslor av skam. Skammen gjorde att jag gömde mig med ett otryggt och ett känsligt inre med en stark självkritik.
Utåt var jag en glad, rolig och ambitiös tjej. Lite av en duktig flicka som var ängslig och inte ville göra fel.
Jag tränade mycket en tid med krav på mig själv, kroppsfixering och att jag inte skulle gå upp i vikt. Min mage var min fiende. Jag höll i egna aerobicsgrupper och fortsatte med kontrollen på mat och kropp men känslan av att tappa kontrollen fortsatte ändå.
Jag var så trött många gånger innan jag skulle träna så jag tog koffeinmagnecyl-brus för att orka, vilket blev ännu en ”lösning”.
När jag var runt 30 år kom jag i kontakt med en beroendeterapeut som jag öppnade upp mig för, vilket var skönt. Jag fick även akupunktur för all inre stress. Jag gick hos honom i ett halvår, men varje gång jag skulle gå dit hade jag ångest för att någon skulle se mig och fråga vart jag var på väg. Jag gick omvägar och med en känsla av att det inte var okej att må dåligt och att ta hjälp.
Vi pratade om min relation till mig själv och min kropp, min prestationsångest och om min bulimi som jag då hade haft i ca 12 år. Vi pratade även om missbruksproblematik, medberoende och mina relationer till min omgivning. Jag förstod att jag behövde vara observant på mig själv och min kroppsfixering.
Jag blev bättre med bulimin men fortsatte känna mig jagad av att inte duga och att inte få göra fel. Jag ville bara bort ifrån de obehagliga känslorna.
Det kändes som att jag hade skapat mig en inre vakt som såg till att jag var och gjorde som jag trodde var bra, det som förväntades av mig. Jag behövde skyddas från de jobbiga känslorna och var hela tiden på helspänn och hade upplevelsen av att vara i ett inre fängelse.
Livet går vidare
Måendet gick upp och ner, jag sade upp mig från mitt jobb som jag hade haft i 12 år och började plugga. Därefter fick jag jobb inom klädbranschen. Jag tyckte det var kul med kläder och olika stilar.
Den inre otryggheten och osäkerheten tärde på mig i de flesta områden av mitt liv. Prestationsångesten försvann inte och jag sökte bekräftelse i det mesta för att må bra. Jag kände mig ensam, men var inte ensam.
Vid 36 års ålder separerade jag och blev i den vevan erbjuden att bli chef på mitt jobb. Jag tackade nej först men sa sedan ja för att klara mig ekonomiskt. Det var en tid då jag bara stålsatte mig och försökte vara stark utåt. Det var mycket sorg när jag var ensam och kände massor med skuld.
Jag slets mellan att göra och vara rätt i de situationerna jag själv hade satt mig i. Ensam med två underbara barn varannan vecka och all sorg att hantera. Chef för ett bolag där de förra cheferna som skulle lära upp mig bara försvann från butiken av tragiska, personliga skäl. Butiken blev uppköpt av ett danskt, större bolag och jag blev kvar som chef och försökte göra mitt bästa.
Jag har för det mesta haft lätt till skratt och sett humorn i det mesta. Det och viljan att göra rätt för mig och lära mig saker, har gjort att jag envist kämpat vidare.
Men prestationsångesten bara ökade på alla plan och skulden och skammen var en del av mitt känsloliv. Samtidigt fanns en vilja till att prestera mer, för bekräftelsens skull, så de jobbiga känslorna skulle försvinna.
Jag klarade tre år, sen blev det för mycket och kroppen sade ifrån. Jag glömde saker i det privata som inte var bra, kunde inte läsa mejlen på jobbet, förstod inte vad det stod och hittade inte orden när jag skulle skriva. Till sist åkte jag runt och irrade med bilen och visste inte åt vilket håll jag skulle.
Därefter tog jag kontakt med sjukvården, blev sjukskriven och erbjuden ”lyckopiller”, vilka jag tackade nej till. Sjukskrivningen varade i 3,5 månad. Jag fick psykoterapi med KBT efter en utredning om jag skulle få samtal eller inte. Jag fick prata om det mesta som både hade varit och fortfarande var jobbigt och fick olika uppgifter som var ännu jobbigare att hantera.
Det var ändå skönt att få stöd och prata med någon som lyssnade. Jag tyckte att det hjälpte för stunden men det var inget som varade.
Jag har alltid varit nyfiken och intresserad av att förstå hur vi människor fungerar och vad som gör att vi mår bra eller inte mår bra, vilket har varit min drivkraft. Jag har även alltid haft min längtan att själv få inre ro och en öppenhet för olika perspektiv till psykisk hälsa som ökade ju äldre jag blev.
Jag började gå kurser och utbildningar inom personlig utveckling som coachning, medberoende, hypnos och mental träning, kroppsbehandlingar, yoga och meditation. Jag gjorde en egen självhjälpsresa för att finna välmående med mig själv, få kunskap och eventuellt kunna hjälpa andra.
Om jag ska kunna hjälpa någon annan behöver jag hjälpa mig själv först.
Jag var ibland ett stöd för andra och jag såg och kände själv att bli lyssnad på var något som verkligen hjälpte, men det var ändå något som saknades. Jag mådde bra för det mesta och tog beslut som blev bra.
Men skammen och känslan av ett inre fängelse och ryggont gav sig inte. Jag gjorde allt i min makt för att få bort de obehagliga känslorna och den inre rösten som bara dök upp och begränsade mitt liv.